Att samla upp nederbördsvatten för hushållsbruk, ofta kallat regnvattensskörd, är ingen ny idé – praktiken har använts av urfolk i tusentals år. Med den globala vattenbrist som orsakas av problem i dagens vattensystem pågår nu flera projekt med målet att undersöka och förbättra befintliga metoder för insamling av regnvatten. Projekten omfattar studier av lagrings- och insamlingssystem med olika tekniker samt mätning av mängden och kvaliteten på det insamlade vattnet.
Forskare vid University of Newcastle i Australien publicerade en studie i tidskriften "Science of the Total Environment" som undersökte mängden tungmetaller i regnvatten vid olika punkter i insamlingssystemet. Järn påträffades mest i takavrinningen, medan zink, bly och arsenik förekom mest i vatten som samlats från rör av polyvinylklorid (PVC). Koppar var vanligare i vattnet från varmvattenkranar med kopparledningar. Projektet drog slutsatsen att metallhalterna varierade kraftigt mellan de olika platserna, och att rörledningar var en avgörande faktor för mängden och typen av metall som hittades.
Möjligheten att ett regnvattenssystem kan leverera vatten av tillräcklig kvalitet för drickning och matlagning utvärderades av ett forskarteam vid University of Science and Technology i staden Sylhet i Bangladesh. Systemet levererade 34,09 kubikmeter regnvatten per år, medan det årliga behovet för den femhuvudsfamilj som deltog i projektet endast var 9 kubikmeter. Det insamlade regnvattnet uppfyllde dessutom Bangladeshs kvalitetsstandarder för biologiskt syreförbrukningsbehov (BOD), järn och fekala bakterieföroreningar.
Ett projekt som bedömde effekterna av klimat och vattenbehov på den ekonomiska lönsamheten hos hushållens regnvattensystem i fyra australiska städer – Perth, Darwin, Sydney och Melbourne – publicerades i "Journal of Environmental Management" i september 2009. Sydney hade den största nederbördsmängden och kunde täcka kostnaderna för insamlingssystemet på kortast tid, vilket gjorde staden till den med störst potential för att tillämpa regnvattensinsamling.
Forskare vid University of Patras i Grekland genomförde ett projekt för att bedöma kvaliteten på insamlat regnvatten som dricksvatten. Utöver metaller mättes även mängden organiska föreningar, exempelvis organoklorpesticider (OCP) och polycykliska aromatiska föreningar. Samtliga prover uppfyllde EU:s riktlinjer för kemiska föroreningar. Mikrober påträffades i mycket låga koncentrationer och berodde på hygiennivån i insamlingsområdet.
Ett projekt om hur valet av takmaterial påverkar regnvattensinsamlingssystem publicerades i tidskriften "Water Research" i december 2010. Alla tak hade liknande nivåer av metall- och mikrobföroreningar, men shingeltak och gröna tak hade högre koncentrationer av löst organiskt kol (DOC). Forskarna drog slutsatsen att regnvatten som samlats från samtliga undersökta takmaterial skulle behöva ytterligare rening innan det uppfyller USA:s miljöskyddsmyndighets (EPA) standarder för dricksvatten.
Hälsa och Sjukdom © https://www.sjukdom.online