Meteoroider är bitar av kosmiskt grus eller sten som är mindre än asteroider. Hundratals meteoroider tränger in i jordens atmosfär varje dag och blir då meteorer. De flesta av dem förångas helt under färden genom atmosfären och når aldrig marken. Eftersom cirka 70 procent av jordens yta täcks av vatten är det statistiskt sett mest sannolikt att en stor meteorit skulle slå ned i havet. Även om inget sådant stort nedslag har skett i modern tid kan forskare med hjälp av beräkningar och geologiska fynd förutsäga vilka konsekvenser det skulle få.
Oavsett om en meteorit slår ned på land eller i havet bildas alltid en nedslagskrater. En krater som uppstår under vattnet blir dock grundare än om samma meteorit hade träffat land, eftersom vattnet ger ett visst motstånd vid nedslaget.
Vattnet som trycks undan av meteoriten bildar en enorm flodvåg. Om ett nedslag är förestående kan forskare beräkna vågens höjd utifrån meteoritens vikt och avståndet från nedslagsplatsen. Efter den första tsunamin som orsakas av själva nedslaget kommer ångbildning och förskjutningar i de tektoniska plattorna att skapa ytterligare flodvågor, som kan drabba kuster långt bort från nedslagspunkten.
Om meteoroiden är tillräckligt stor kommer bitar av skräp som lossnar från huvudkroppen under passagen genom atmosfären att värmas upp av friktionen och regna eld över hela världen. Utöver den förödelse som bränderna orsakar kommer tonvis med sot att spridas i atmosfären. Sotet kombineras med vattenånga och bildar salpetersyra, vilket leder till frätande syraregn och samtidigt skadar ozonskiktet.
En allvarlig biprodukt av syraregsprocessen är att ozonskiktet bryts ned. Ozonmolekyler reagerar oåterkalleligt med en av mellanprodukterna i den kemiska kedjan och omvandlas till syre och kvävedioxid, som i sin tur är centrala beståndsdelar i samma process. När ozonskiktet försvagas ökar mängden skadlig ultraviolett strålning som når jordens yta, vilket hotar både ekosystem och människors hälsa.
Ett stort meteoritnedslag på jorden skulle i slutänden kunna leda till massutdöende av många, kanske till och med alla, djur- och växtarter. Organismer som överlever själva nedslaget tvingas därefter möta tsunamier, globala eldstormar, syraregn och en alltmer utarmad ozonbalans. Sotet blockerar solljuset och dödar det växtliv som lyckats klara bränderna och syraregnen. Andningsorganen hos de flesta djurarter skadas av sotpartiklarna, och utan tillräckligt med växter kollapsar hela näringskedjan – precis som vid det berömda nedslag för 66 miljoner år ago som tros ha utrotat dinosaurierna.
Hälsa och Sjukdom © https://www.sjukdom.online