Vintertickan, även känd som älgfästingen, är en parasit som i huvudsak angriper klövdjur som älg, hjort och häst. Till skillnad från andra fästingar, exempelvis hundfästingen eller hjortfästingen, vandrar den sällan omkring som vuxen i väntan på ett byte. Den fäster sig istället på sin värd redan som larv och stannar kvar på djuret under resten av sitt liv, där den lever av dess blod.
Vintertickor påträffas sällan i det vilda, utöver av jägare, men lantbrukare kan hitta dem på hästar och nötkreatur. De utgör normalt inget hot mot människor och bär inte på några sjukdomar. Däremot kan ett stort antal fästingar på ett djur orsaka pälsförlust, anemi och utmärgling – i värsta fall till den grad att djuret blir allvarligt sjukt eller till och med dör.
Vintertickans larver hittar sitt byte under hösten, suger blod genom hela vintern och faller av på våren för att lägga ägg. De är bruna, avlångt ovala till formen och liknar till utseendet många andra fästingar. Ett förstoringsglas kan hjälpa dig att urskilja detaljer och avgöra om en fästing är en vinterticka. Eftersom dessa fästingar är aktiva under vintern, när de flesta andra fästingar inte är det, kan identifieringen ofta baseras på årstiden då de påträffas.
Eftersom vintertickan inte utgör något hot mot människor finns det inte lika många bestämningsguider för den som för andra fästingsarter, men du kan hitta bilder på flera online-resurser (till exempel insectimages.org). Var alltid försiktig vid hantering, precis som med alla fästingar. När du har hittat och tagit bort fästingen från ditt djur kan du antingen linda in den i tejp och slänga den i soporna, eller döda den i en burk med sprit. Tvätta sedan händerna noggrant.
Ett annat sätt att identifiera fästingen är att ta den till en entomolog eller annan expert. Det bästa sättet att avlägsna en fästing är att plocka bort den med pincett – se noga till att inte lämna kvar huvudet i djurets hud – och därefter placera den i en tät glasburk med sprit.
Hälsa och Sjukdom © https://www.sjukdom.online