
Alla barn behöver röra på sig, och barn med autism är inget undantag. Fysisk träning kan till och med ge särskilda beteendemässiga fördelar om man tar hänsyn till barnets sensoriska behov och använder lämpliga tekniker. Vanliga grovmotoriska aktiviteter som springa, gå, hoppa och cykla kan anpassas så att de blir engagerande och njutbara.
Barn med autism upplever sin omgivning annorlunda. En öppen, stor lokal kan vara desorienterande, och höga ljudnivåer – vanliga i en sportskola – kan upplevas som hotande. I sådana miljöer kan barnet visa stressbeteenden som tångång, fladdrande händer eller argutbrott.
Genom att förbereda barnet i förväg kan man minska risken för uppträdande beteenden. Tidskriften Palaestra (fysisk utbildning för personer med funktionshinder) föreslår att kommunicera tydligt vad som kommer att hända. Var kreativ och anpassa aktiviteterna efter barnets behov: undvika långa monotona pass, förbered övergångar i förväg, och börja med den sensoriska modalitet barnet föredrar för att undvika överbelastning.
Forskning visar att 5–8 minuter aerob aktivitet minskar självstimulerande beteende (enligt Barnläkare & Barnhälsa). Palaestra rapporterar att barn med autism som kompletterade sin traditionella beteendehanteringsplan med fysisk aktivitet visade ökad uppmärksamhet, bättre uppgiftsskicklighet och fler korrekta svar.
Barn med autism drabbas också av aktiviteter som involverar finmotorik: spel som kräver beröring av föremål, ögonkontakt (som ofta är obekvämt) och tolerans mot icke-fasta strukturer som färg. Exempel på lämpliga spel: följa ledaren, kurragömma, måla (helst med fingrar), och «grab-bag»-spel där barnet känner på föremål i en väska och gissar vad de är.
Hälsa och Sjukdom © https://www.sjukdom.online