Behandling av tredjegradsbrännskador – akutvård och långtidsrehabilitering

Vad är en tredjegradsbrännskada?

Tredjegradsbrännskador är den allvarligaste typen av brännskada. De förstör både epidermis (övre hudlagret) och dermis (mellanskiktet), och kan skada underliggande vävnader som fett, muskler, ben och nerver. Huden verkar vit, förkolad eller läderliknande. Eftersom nervändarna är förstörda känner patienten ofta ingen smärta i det brända området.

Akutvård – de första livsviktiga stegen

Vägsäkring och andningssupport

Patienter med brännskador i ansikte, hals eller inandningsskador (t.ex. sot i svalget) kräver omedelbar intubation för att säkra luftvägen. Svullnaden kan göra detta svårt, varför erfaren personal är avgörande.

Vätskeersättning mot chock

Stora brännskador orsakar massiv vätskeförlust genom den skadade huden. Intravenös vätsketerapi (ofta enligt Parkland-formeln) startas så snart som möjligt för att förebygga hypovolemisk chock.

Specialiserad vård

Brännskador som drabbar ansikte, händer, fötter, könsorgan eller mer än 5 % av kroppsytan bör behandlas på en specialiserad brännskadeenhet. Där finns expertis för komplex vård och återhämtning.

Infektionsförebyggande – en konstant prioritet

Död vävnad och nedsatt blodcirkulation gör tredjegradsbrännskador extremt infektskänsliga. Systemiska antibiotika (ofta intravenöst) och lokala antimikrobiella preparat (t.ex. silverhaltiga krämer) används rutinmässigt. Förband byts ofta flera gånger dagligen under strikt aspektisk.

Sårbehandling och hudtransplantation

Debridement och escharotomi

Död vävnad (eskar) måste avlägsnas kirurgiskt (debridement) för att minska infektionsrisk och tillåta läkning. Om eskar är ringformad runt en extremitet kan den hindra blodflöde – då utförs en escharotomi (insnärjning) för att frigöra trycket.

Hudtransplantat

• Allograft (donatorhud) eller xenograft (djurhud) – temporära täckningar som skyddar såret medan patienten stabiliseras.
• Autograft (egen hud) – permanent täckning där tunn hud tas från ett friskt område (ofta lår eller rygg) och transplanteras till det brända området.
• Konstgjorda hudersättningar – kan användas som bridge eller komplettering.

Ärrhantering och rehabilitering

Ärrbildning är oundviklig vid tredjegradsbrännskador. Hypertrofiska ärr (förtjockade, röda, klående, smärtsamma) uppstår hos ca 50 % av patienterna. Kontrakturer (åtdragning av huden över leder) kan leda till funktionsnedsättning. Följande åtgärder minskar risken:

• Tidig sårlukning (transplantation så snart patienten tål det).
• Mediciner: kortikosteroider, antihistaminer, interferoner (för att minska inflammation och klåda).
• Fysioterapi och ergoterapi – börjar tidigt för att behålla rörelseomfång.

Långsiktig uppföljning

Behandling av tredjegradsbrännskador sträcker sig över månader till år. Flertals operationer, intensiv rehabilitering och psykosocialt stöd är ofta nödvändiga. En multidisciplinär brännskadegrupp (kirurger, sjuksköterser, fysioterapeuter, psykologer, kuratorer) ger bästa utfall.