Psykologiska effekter hos adopterade

Adopterade människor kan i allmänhet leva lika lyckliga och meningsfulla liv som icke-adopterade. Samtidigt upplever många adopterade psykologiska effekter som är unika för just deras situation. En rad känslor och reaktioner kan uppstå under olika skeden i livet – från en tidig känsla av förlust och sorg till frågor om genetik och ursprung senare i livet.

Förlust och sorg

Känslor av förlust, sorg och övergivande är vanliga bland adopterade. Förlusten åtföljs ofta av en känsla av att ha blivit lämnad och avvisad. Sorgeprocessen börjar vanligtvis när den adopterade blir gammal nog att förstå vad adoption faktiskt innebär.

I vissa fall känner en sörjande adopterad – särskilt en som växer upp i ett lyckligt och tryggt hem – skuld över sin sorg och väljer att dölja den för sina adoptivföräldrar. Utöver skuld och sorg kan förlustkänslan också uttryckas genom ilska, känsloavtrubbing, depression, ångest och rädsla. Dessa känslor kan uppstå när som helst i livet, men är ofta som starkast under så kallade triggertillfällen – exempelvis vid ett dödsfall i familjen eller inför ett eget bröllop.

Identitet och självkänsla

Frågor kring identitet brukar börja under tonåren och fortsätter ofta in i vuxenåldern. Identitetsutvecklingen hos adopterade kretsar ofta kring frågor som: Vem är min biologiska familj? Varför blev jag bortgiven? Hur mår mina biologiska föräldrar? Liknar jag mina föräldrar? Och var hör jag hemma socialt?

Identitetsfrågor hänger dessutom ofta samman med självkänslan. Studier har visat att adopterade kan se sig själva som annorlunda eller malplacerade på grund av förlusten av sina biologiska föräldrar och sin närmaste familj. Icke-adopterade är inte i samma utsträckning benägna att drabbas av den här typen av problem med identitet och självkänsla.

Intresse för genetisk information

Adopterade saknar ofta information om sin genetiska och medicinska historik. Vid ett rutinbesök hos läkaren kan en adopterad därför känna sig obekväm när hen blir tillfrågad om sin medicinska bakgrund. Detta gör hen medveten om hur hen skiljer sig från personer som inte är adopterade.

Ofta ökar intresset för den egna genetiska identiteten när en adopterad gifter sig och vill bilda egen familj. Många vill veta vilka fysiska drag deras framtida barn kan få – och om det finns okända genetiska sjukdomar i släkten som kan ärvas.

Sätt att hantera de psykologiska effekterna

Child Welfare Information Gateway lyfter fram flera sätt som adopterade med psykologiska besvär kan använda för att hantera sina symtom:

Stödgrupper kan erbjuda ett värdefullt utlopp för att bearbeta och uttrycka sorg eller förlust – samt hjälpa till i beslutet om man ska söka upp sina biologiska släktingar.

Professionell terapi och rådgivning ger stöd som går längre än vad familj, vänner eller en stödgrupp kan erbjuda. Att även läsa om andras erfarenheter kan vara en hjälpsam strategi för att bearbeta sina egna känslor.

Att söka upp sina biologiska föräldrar – och eventuellt hitta dem eller ta kontakt – kan ge många adopterade en känsla av avslut och inre ro.