Flera tv-serier som handlar om hamstrande har uppmärksammat ett sällan belyst problem där människor fyller sina hem med föremål som är värdelösa, ohälsosamma och till och med farliga. Tillståndet kan drabba så många som två miljoner människor i USA. Personer som hamstrar kan vara de som tvångsmässigt köper eller skaffar saker, eller de som helt enkelt aldrig kastar något. Vissa samlar till och med på djur, trots att de saknar förmåga att ta hand om husdjurens hälsa.
Personer som hamstrar ser ofta inte något problem med sitt beteende, eller så försvarar de sina samlingar genom att hävda att föremålen, oavsett hur skadade eller värdelösa de är, kan återanvändas eller kommer att få värde i framtiden. Högar av tidningar behövs som referensmaterial, eller så kan saker plockade ur andras sopor visa sig värdefulla, insisterar de. Vissa hamstrare betraktar sig själva som "samlare", men till skillnad från samlande är hamstrande tvångsmässigt och stör personens vardag.
Hamstrande är en psykisk störning som skiljer sig från enkel slarvig hushållning. Det handlar om tvångsmässig samling av föremål där personen vägrar, eller inte förmår, göra sig av med dem; när oredan växer sig så stor att personen inte längre klarar enkla sysslor som att laga mat eller bada; när personen vägrar släppa in andra i hemmet; eller när problemet blivit allvarligt nog för att motivera ingripanden från lokala myndigheter, exempelvis byggnadsinspektörer, barnskyddsmyndigheter eller djurvälfärdsorgan.
Trots hälsoriskerna med att leva bland ruttnande skräp, livsfarligt höga högar av prylar samt djur- och till och med mänskliga exkrementer känner sig hamstrare trygga och skyddade när de omges av sina ägodelar, som om de har byggt en mur mot omvärlden.
Även om orsakerna till hamstrande inte alltid är uppenbara kan en familjehistoria av hamstrande förklara vissa fall. Å andra sidan kan hamstrande vara en reaktion på föräldrars överdrivna besatthet av ordning och renlighet. Vissa hamstrare klamrar sig fast vid föremål som svar på känslor av att ha blivit avvisade eller övergivna som barn. Medan hamstrande ofta börjar i tonåren kan det också uppstå plötsligt senare i livet. Det kan kopplas till en traumatisk händelse, som en skilsmässa eller dödsfall i familjen. Att samla på föremål, eller helt enkelt vägra göra sig av med skräp, blir då en hanteringsmekanism. Föremål kan bära på starka minnen och emotionella band. Inför ångesten över att fatta beslut om att göra sig av med saker ger vissa hamstrare helt enkelt upp och vägrar bli av med någonting alls.
Hamstrare kan känna sig isolerade från familj, vänner och samhället i stort. När deras samlingar växer kan de uppleva skuld och skam, vägra släppa in andra i sina hem och dra sig alltmer undan yttre kontakter. Hamstrande kan också ses som ett sätt att få uppmärksamhet eller utöva påverkan, inte nödvändigtvis medvetet, eftersom personen blir fokus för oro bland vänner och familj. Hamstrandet kan dessutom representera undertryckt ilska eller raseri riktat mot familjemedlemmar eller samhället i allmänhet. Personen hävdar ofta att hur hen lever inte angår någon annan.
Tvångsmässigt hamstrande kan också förekomma tillsammans med ångeststörningar, beroenden, depression, bipolär sjukdom och nedsatt rörlighet. Det kan bero på vissa impulskontrollstörningar, som tvångsshopping. Rädslan att tappa kontrollen skapar ett behov av att kontrollera sitt liv och sin miljö, vilket tvingar personen att behålla varje enskild ägodel.
Hälsa och Sjukdom © https://www.sjukdom.online