Människan är en social varelse. Det ligger i vår natur att vara nyfikna på världen, utforska den och interagera med den. För personer som hålls i isolering tas dessa grundläggande behov bort. Forskare har därför börjat studera vilka konsekvenser isolering får för de individer som hålls instängda. Även om isolering kan skydda allmänheten från farliga individer kan effekterna för den enskilda personen bli djupt skadliga.
Många människor i västvärlden tar sin frihet för given – att kunna komma och gå precis som man vill. Personer som placeras i isolering gör sällan det av eget val. Att vara instängd i ett rum eller en cell berövar personen känslan av kontroll över sin egen omgivning. Detta kan leda till ökad ångest, paranoia, ilska och klaustrofobi.
Många fångar som placeras i isolering försöker återfå en känsla av kontroll genom självdestruktiva beteenden, exempelvis genom att skada sig själva eller vägra att äta.
Efter längre tid i avskildhet från andra människor drabbas många av ensamhet och depression. Den isolerade personen börjar sakna familj och vänner, och även om hen vet att isoleringen så småningom kommer att ta slut kan situationen ändå kännas hopplös.
En känsla av att vara frånkopplad från världen uppstår också, eftersom personen vet att de viktiga människorna i hens liv rör sig vidare där ute – utan hen. Självmordsfrekvensen är dessutom betydligt högre bland personer som hålls isolerade än bland andra fångar.
Personer i isolering löper förhöjd risk att utveckla schizofreni. Denna psykiska störning, som ofta är svårbotlig, kan utlösas av långvarig stress eller ångest. De instängda kan uppleva vanföreställningar och hallucinationer – de kan höra röster, bli irrationellt misstänksamma eller uppvisa andra tecken på psykiskt lidande.
En del av hur vi som människor avgör vad som är verkligt bygger på andra människors reaktioner. Om du hör något förväntar du dig att andra också ska höra det. Utan andra människor i närheten som kan bekräfta vad som faktiskt existerar riskerar personen att tappa greppet om verkligheten och glida in i ett tillstånd av galenskap.
Även efter att ha lämnat isoleringen kan personer som suttit instängda under en längre period ha svårt att anpassa sig till det normala livet. För vissa kan det vara svårt att återigen förstå vem man är och hur man relaterar till andra människor.
Individer kan tappa fokus i samtal och verka frånvarande, som om de "kollar ut" ur verkligheten. Ökad ångest eller paranoia kan kvarstå långt efter återintegreringen i samhället. Slutligen kan plötslig exponering för stora mängder sinnesintryck – ljud, ljus och folkmassa – utlösa panikångest hos den tidigare isolerade personen.
Hälsa och Sjukdom © https://www.sjukdom.online