Emotionella funktionsnedsättningar drabbar oftast barn. En person med en emotionell funktionsnedsättning kan hamna i känslomässigt lidande till följd av en kemisk obalans i kroppen. Beteenden som orsakas av detta tillstånd inkluderar humörsvängningar, hyperaktivitet och andra beteendeproblem. Tillståndet kan göra det svårt för ett barn att lyckas i skolan eller fungera i det vardagliga livet. Barn med autism eller bipolär sjukdom har ofta även en emotionell funktionsnedsättning. Dessa barn placeras ofta i specialpedagogiska program när de börjar i den offentliga skolan.
Graden av den emotionella funktionsnedsättningen kan variera. Alla barn påverkas inte negativt – vissa barn har endast en mild form av känslomässigt besvär. En psykiater ställer ofta diagnosen utifrån barnets beteende tillsammans med andra undersökningar. Olika faktorer beaktas, exempelvis barnets sociala beteende, inställning, skolprestationer, sociala färdigheter samt beteenden som aggression eller oro.
En emotionell funktionsnedsättning påverkar inte bara den som lider av den, utan även familj och vänner som hanterar beteendet dagligen. Många familjer som lever med extrema former av emotionell funktionsnedsättning drabbas ofta själva av depression och ångest. Föräldrar kan känna sig överväldigade eftersom de aldrig vet vad de kan förvänta sig. Deras ansträngningar ger kanske inte omedelbart resultat, vilket kräver stor tålamod.
Några av de vanligaste varningstecknen är förlorat intresse för skolan, depression, social tillbakadragenhet, hyperaktivitet, sömnproblem eller trötthet. Detta är dock bara några av de vanligaste tecknen. Det är också viktigt att komma ihåg att ett barn som uppvisar något av dessa beteenden inte nödvändigtvis har en emotionell funktionsnedsättning. Alla barn går igenom sådana perioder vid olika tidpunkter i livet. Du bör vara uppmärksam om ditt barn visar något av dessa beteenden under en längre sammanhängande period.
Om ditt barn har en emotionell funktionsnedsättning är det viktigt att söka professionell hjälp. Det finns många situationer där föräldrar är osäkra på hur de ska sätta gränser för ett barn med denna typ av funktionsnedsättning. Ofta blir dessa föräldrar mycket stränga eller hårda mot barnet i försök att korrigera beteendet. I vissa fall kan detta förvärra problemet för vissa personlighetstyper. Starkviljade barn kan dessutom provocera sina föräldrar gång på gång och därigenom förstärka en negativ konfliktspiral. Ju hårdare föräldern försöker, desto mer kan barnet göra motstånd, vilket skapar ett slags krig mellan förälder och barn. Detta kan leda till en livslång destruktiv relation i stället för en kärleksfull koppling mellan förälder och barn.
Barn i fosterhem löper större risk att utveckla emotionella funktionsnedsättningar, eftersom en del av dessa barn kommer från hem med övergrepp. Ett av de viktigaste sätten att förebygga emotionella funktionsnedsättningar är att stoppa övergreppen innan de ens börjar. Föräldrar som utövar övergrepp behöver söka professionell hjälp innan de lämnar livslånga ärr hos sina barn. Barn behöver visserligen fostran, men övergrepp och fostran är två helt olika saker. Ordet fostran innebär att lära och vägleda. Barn behöver lära sig skillnaden mellan rätt och fel, och de behöver tydliga gränser. Övergrepp sker när ett barn verbalt nedvärderas eller fysiskt skadas på något sätt. Barn som skyddas från övergrepp växer upp med bättre mental och emotionell stabilitet än barn som utsätts för övergrepp genom hela sin uppväxt. I vissa fall går det dock inte att förebygga en emotionell funktionsnedsättning. Det gäller exempelvis när barn lider av ett tillstånd som autism eller bipolär sjukdom. I sådana situationer kan medicinering vara nödvändig för att barnet ska kunna leva ett normalt liv.
Hälsa och Sjukdom © https://www.sjukdom.online