Hypomani är ett lindrigt maniskt tillstånd som vanligtvis förknippas med stämningsstörningar. Det handlar varken om galenskap eller besatthet, som man en gång trodde, utan om en identifierbar och behandlingsbar sjukdom. Med rätt diagnos och vård kan de flesta drabbade få god kontroll över sina besvär och leva ett stabilt liv.
Termen hypomani kommer från det grekiska ordet "hypo", som betyder "under", kombinerat med det latinska ordet "mania", som betyder "galenskap". Namnet speglar tillståndets karaktär: en form av mani som är mildare och mindre uttalad än den fullt utvecklade varianten.
Stämningsstörningar uppstår vanligtvis när hjärnans processer fungerar felaktigt, vilket skapar en kemisk obalans i signalsubstanser som dopamin och serotonin. Mani är en tydligt avgränsad period av extremt upprymdhet, ofta kombinerad med överaktivitet och nedsatt omdöme. En person i maniskt tillstånd agerar i mycket hög takt, med tankar och tal som snabbt hoppar mellan olika ämnen.
Vid hypomani är bilden däremot mildare. Den drabbade kan vara energisk, kreativ och sällskaplig, men beteendet skiljer sig ändå märkbart från personens normala temperament.
Hypomani är en mildare form av mani. Euforin är inte lika stark eller långvarig, och den kan snabbt övergå i irritabilitet och rastlöshet. En drabbad kanske inte ens inser att något är fel, utan känner sig faktiskt ganska bra, vilket kan göra diagnosen svår. Omgivningen noterar dock ofta förändringen tidigare än den drabbade själv.
Vanliga tecken på hypomani inkluderar minskat sömnbehov, ökad energi, högt självförtroende, impulsivitet och en konstant känsla av att ha bråttom. Lämnas tillståndet obehandlat kan det utvecklas till svår mani eller depression, vilket gör tidig upptäckt extra viktig.
Enligt det amerikanska institutet NIMH (National Institute of Mental Health) är hypomani oftast förknippat med mildare former av bipolär sjukdom, där hjärnan växlar mellan mani och depression. Detta är särskilt typiskt för bipolär sjukdom typ II, där hypomana episoder kombineras med depressiva perioder.
Vid dessa mildare former är fullt utvecklade maniska eller blandade episoder sällsynta. Vanligast är att den drabbade växlar mellan hypomani och depression, med perioder av normalt humör emellan.
Nuvarande behandlingar brukar delas in i två huvudkategorier: somatiska terapier, alltså läkemedel som stämningsstabiliserare och i vissa fall antipsykotika, samt psykoterapier, till exempel kognitiv beteendeterapi (KBT) och annan samtalsbehandling.
Ofta kombineras de båda metoderna för bästa resultat. Regelbunden uppföljning, god sömnhygien och ett stabilt vardagsliv kan dessutom hjälpa till att förhindra att hypomani utvecklas till svårare episoder.
Hälsa och Sjukdom © https://www.sjukdom.online