Bipolärt syndrom typ II är en lindrigare form av den fullt utvecklade bipolära sjukdomen, tidigare kallad manisk-depressiv sjukdom. Personer med bipolärt syndrom typ II upplever stämningsväxlingar som rör sig mellan depression och en onormalt förhöjd stämning, som medicinskt benämns hypomani.
Hypomani är en onormalt förhöjd stämning under vilken personen pratar mer än vanligt, behöver mindre sömn, blir lätt irriterad och även kan ägna sig åt impulsiva beteenden, exempelvis riskfyllda sexuella aktiviteter. Detta enligt kriterierna i DSM-IV, den diagnostiska manual som används inom psykiatrin.
Depression är en onormalt nedstämd stämning som leder till att intresset för aktiviteter som tidigare gav glädje försvinner. Tillståndet kan, men behöver inte, åtföljas av självmordstankar, enligt det amerikanska institutet National Institute of Mental Health (NIMH).
För att en diagnos av bipolärt syndrom typ II ska kunna ställas krävs enligt DSM-IV att det hypomaniska tillståndet varar i minst fyra dagar samt föregås eller följs av en depressiv episod.
Om patienten har genomgått ett fullt utvecklat maniskt tillstånd, med kraftigt impulsivt beteende och överdriven pratglädje, är en diagnos av bipolärt syndrom typ II normalt inte tillämplig. I sådana fall handlar det istället om bipolärt syndrom typ I.
Personer med bipolärt syndrom typ II brukar uppleva en viss nedsättning av sin normala funktionsförmåga under stämningsväxlingarna, men inte i samma svåra grad som de med bipolärt syndrom typ I ofta gör. Trots detta är tillståndet allvarligt nog att motivera professionell vård och behandling, exempelvis i form av läkemedel och samtalsterapi, för att stabilisera stämningen och förbättra livskvaliteten.
Hälsa och Sjukdom © https://www.sjukdom.online