Bipolär sjukdom är en heterogen psykisk sjukdom, vilket innebär att den kan yttra sig på många olika sätt. De två mest kända formerna är mani (uppvarvat stämningsläge och ökad aktivitet) och depression (nedsatt energi och stämningsläge). Personer som lider av bipolär sjukdom upplever betydande psykiska svängningar i båda dessa riktningar.
Diagnosen indelas i fyra huvudkategorier: bipolär typ 1, bipolär typ 2, cyklotymi samt ospecificerad bipolär sjukdom. Nedan redogörs för de etablerade kriterier som används vid diagnos av bipolär typ 1.
De kriterier som oftast används för att diagnostisera bipolär typ 1 hämtas från Diagnostic and Statistical Manual of Mental Disorders, fjärde upplagan (DSM-IV-TR), som ges ut av American Psychiatric Association (APA).
Den sekundära källa som används vid diagnos av bipolär typ 1 är International Statistical Classification of Diseases and Related Health Problems (ICD-10), utgiven av Världshälsoorganisationen (WHO).
Enligt American Psychiatric Association (DSM-IV-TR) måste patienten ha genomgått minst en manisk eller depressiv episod för att kunna få diagnosen bipolär typ 1.
Enligt APA uppfyller de flesta patienter med bipolär typ 1 diagnoskriterierna efter en depressiv episod, men den första bipolära episoden behöver inte alltid vara depressiv. Även om detta är ovanligt kan diagnosen bipolär typ 1 ställas efter en enda manisk, hypoman eller blandad episod.
Utöver de etablerade APA-kriterierna bygger diagnosen bipolär typ 1 även på en individuell bedömning där förekomsten av specifika tecken och symtom på bipolär sjukdom utvärderas, liksom hur länge varje symtom pågår.
Observera att DSM-IV-TR och ICD-10 numera i stor utsträckning har ersatts av nyare upplagor – DSM-5 respektive ICD-11 – men grundprinciperna för diagnos av bipolär typ 1 är i stort sett desamma. En korrekt diagnos bör alltid ställas av legitimerad vårdpersonal, exempelvis en psykiater, efter en noggrann klinisk undersökning.
Hälsa och Sjukdom © https://www.sjukdom.online