Schizoaffektivt syndrom kontra bipolär sjukdom: vad skiljer dem åt?

Schizoaffektivt syndrom och bipolär sjukdom är två tillstånd som liknar varandra mycket, men det finns flera tydliga skillnader mellan dem. Schizoaffektivt syndrom beskrivs ibland som en kombination av schizofreni och bipolär sjukdom. Tillståndet kan vara svårare att diagnostisera, och läkare brukar därför iaktta och utvärdera patienten under en längre tid innan en officiell diagnos ställs.

Diagnos av schizoaffektivt syndrom

Diagnosen schizoaffektivt syndrom grundas på identifieringen av tydliga episoder med både stämningsrelaterade symtom och psykos. Psykotiska symtom kan omfatta vanföreställningar, hallucinationer, desorganiserat tal och tankar samt katatoniskt beteende, vilket leder till en betydande funktionsnedsättning i vardagen.

Diagnos av bipolär sjukdom

Vid bipolär sjukdom fokuserar diagnosen på att identifiera extrema stämningssvängningar i form av mani eller depression. Mani kännetecknas av ett minskat sömnbehov, ökad kreativitet och höjd aktivitetsnivå som kan leda till riskfyllt beteende. Depression åtföljs ofta av låg energi, nedstämdhet, förlust av intresse och glädje samt förändringar i aptit eller vikt. För att diagnosen bipolär sjukdom ska kunna ställas krävs att patienten har haft minst en manisk episod.

Likheter mellan tillstånden

Schizoaffektivt syndrom klassificeras antingen som en depressiv eller en bipolär typ. Vid den bipolära typen upplever patienten maniska symtom utöver de psykotiska symtomen, medan den depressiva typen kännetecknas av svår depression.

Skillnader mellan tillstånden

Tillstånden skiljer sig främst åt i hur sjukdomsförloppet och symtomen utvecklas över tid. Schizoaffektivt syndrom betraktas som en funktionsstörning som påverkar både tankeprocesserna och stämningen, medan bipolär sjukdom endast innebär en funktionsstörning i stämningen.

Behandling

Behandling med läkemedel som ordineras mot bipolär sjukdom är oftast effektiv även vid schizoaffektivt syndrom, men kan då behöva ges i högre doser eller i andra kombinationer, exempelvis stämningsstabiliserare tillsammans med antipsykotiska läkemedel. Sjukhusvård förekommer inte sällan hos båda patientgrupperna, beroende på hur allvarliga symtomen är.