Bipolär sjukdom handlar om mycket mer än vilda humörsvängningar. Det beskriver inte nödvändigtvis någon som är ”varm” ena dagen och ”kall” den nästa. Psykiatriker och andra psykiatriska yrkesverksamma klassificerar tillståndet som en faktisk diagnos i Diagnostic and Statistical Manual of Mental Disorders IV (DSM-IV-TR). Genom att förstå de tekniska aspekterna av bipolär sjukdom blir det lättare att känna igen tecken och symtom på något annat än ett nyckfullt humör.
DSM-IV-TR karakteriserar bipolär sjukdom som ett tillstånd där patienten har betydande humörförändringar som varar från veckor till månader åt gången. Patienten upplever minst en manisk episod med förhöjt humör, följt av en period av normalitet eller balans i minst två månader innan en svår depressiv episod debuterar. Humörförändringarna får inte bero på schizofreni, schizoaffektiv störning, psykotisk störning eller vanföreställningssyndrom. De får inte heller vara en direkt följd av substanser som intagits, exempelvis sömnmedel eller ordinerade amfetaminer.
Under en manisk episod kan patienten känna en onormalt förhöjd sinnesstämning. Energihalten är hög, koncentrationsförmågan sviktar och behovet av fysisk eller sexuell aktivitet ökar markant. Vissa maniska episoder kräver sjukvård för att skydda patienten från att skada sig själv eller andra.
När den depressiva fasen infinner sig har patienten liten eller ingen energi för att klara ens de mest grundläggande dagliga sysslorna. Känslor av skuld, självtvivel och till och med tankar på döden kan ta över. Enligt DSM-IV begår 10–15 procent av alla bipolära patienter självmord. Medan maniska och depressiva faser typiskt varar i minst tre veckor innebär en blandad episod att faserna växlar efter en vecka eller kortare tid. Blandade episoder förknippas ofta med snabb cykling (rapid cycling).
Bipolär sjukdom delas in i flera undertyper. Vid bipolär II-sjukdom når patienten aldrig ett fullt utvecklat maniskt stadium. Istället förekommer hypomana episoder, där humöret är förhöjt och energin högre än normalt men ändå relativt lätt att kontrollera. Patienter med bipolär II upplever dessutom längre och mer kroniskt pågående depressiva episoder.
Patienter med snabb cykling (rapid cycling) genomgår minst fyra episodväxlingar per år. Humörsvängningar som sker flera gånger under ett och samma dygn benämns ultra-ultra rapid cycling.
Andra psykiska störningar är vanligt förekommande hos patienter med bipolär sjukdom. Det är inte ovanligt att personer med paniksyndrom eller social fobi även lider av bipolär sjukdom. Ätstörningar som anorexia nervosa och bulimia nervosa är också kopplade till tillståndet. Även om substanser inte direkt kan utlösa en manisk episod kan missbruk i sig bidra till utvecklingen av bipolär sjukdom.
Ungefär 90 procent av alla diagnostiserade patienter som haft en manisk episod får en återkommande episod senare i livet. Av tonåringar som upplever en depressiv episod utvecklar 10–15 procent bipolär I-sjukdom.
Män och kvinnor drabbas i lika hög grad av bipolär I-sjukdom, men män tenderar att få sina maniska episoder före de depressiva. Kvinnor löper ökad risk att utveckla psykosrelaterade episoder under tiden efter förlossningen, och premenstruella perioder kan förvärra alla typer av episoder.
Hälsa och Sjukdom © https://www.sjukdom.online