
Sättet att behandla bipolär sjukdom har förändrats dramatiskt genom historiens gång. I antiken användes metoder som åderlåtning, framkallad kräkning samt vila och återhämtning i läkande mineralkällor. Dessa metoder fortsatte att användas i tusentals år, men med tiden tillkom även mer skadliga praktiker som tvångssterilisering och institutionalisering. Under industrialiseringen introducerades dessutom en primitiv form av elektrochockbehandling samt en ökad sedering av patienter. Allt detta förändrades på 1950-talet, när man upptäckte att litium var ett effektivt behandlingsalternativ. Dagens moderna psykiatriska läkemedel härstammar i stort sett från denna epok.
Under antiken trodde man att bipolär sjukdom berodde på ett överskott av så kallad "svart galla" i kroppen – ett synsätt som härstammade från den grekiska fyrkroppsvätskeläran. För att lindra detta överskott använde man sig av åderlåtning samt metoder för att framkalla kräkningar hos patienten.
Ett annat sätt som ansågs kunna bota sjukdomen var att be till gudarna och offra gåvor. Utöver det rekommenderades ofta vila och återhämtning i mineralkällor, vars vatten tillskrevs läkande egenskaper.
Ännu under den viktorianska eran gav läkare patienterna örten svart julros för att framkalla kräkningar. Läkarna experimenterade också med andra preparat, bland annat morfin, digitalis (fingerborgsblomma) samt saft från växten sprängodört – alla med tvivelaktig effekt och betydande risker för patienterna.
Under den tidigmoderna perioden betraktades institutionalisering och sterilisering som behandlingsformer för bipolär sjukdom. Även en primitiv föregångare till dagens elektrokonvulsiv terapi (ECT) kom att användas under denna tid.
År 1954 började läkare använda läkemedlet litium för att behandla patienter med bipolär sjukdom. Resultaten blev mer framgångsrika än vid något tidigare behandlingsförsök, vilket markerade början på en ny era inom psykiatrin.
När litiums effektivitet hade konstaterats utvecklades fler läkemedel som påverkade hjärnans kemi. Ett exempel är litiumkarbonat, som intressant nog finns naturligt i de mineralkällor som läkare redan under antiken rekommenderade sina patienter – utan att då förstå den verkliga kopplingen.
Hälsa och Sjukdom © https://www.sjukdom.online