Panikångest innebär att personen drabbas av återkommande panikattacker, under vilka hen kan uppleva en intensiv känsla av skräck utan någon logisk orsak. Utöver den psykiska stressen följs attackerna ofta av fysiska symtom som hjärtklappning, yrsel, magkrampar, darrningar, andningssvårigheter och kraftig svettning.
Många som lider av panikångest börjar med tiden undvika sociala situationer och platser där de fruktar att en attack kan inträffa, vilket kraftigt begränsar deras livsstil och livskvalitet. Behandlingen består vanligtvis av en kombination av samtalsbehandling och läkemedel, anpassad efter patientens behov.
Att lära sig hantera sin panikångest kan minska risken för framtida attacker eller dämpa deras svårighetsgrad, i takt med att patienten börjar förstå sitt tillstånd. Kognitiv beteendeterapi (KBT) är en av de mest effektiva metoderna och uppmuntrar patienten att aktivt observera sina egna tankemönster.
Terapeuten kan låta patienten gå igenom ett mentalt scenario av en panikattack och hjälpa hen att rationellt bearbeta situationen i tryggheten av terapirummet. På så sätt lär sig patienten att identifiera specifika tankemönster som ofta föregår en attack, och att medvetet styra om sina tankar innan en fullständig panikattack hinner utvecklas.
Många patienter märker positiva effekter av samtalsbehandlingen redan inom några veckor, och förbättringen fortsätter ofta under flera månader i takt med att de fysiska och emotionella symtomen gradvis minskar. Det är dock viktigt att komma ihåg att panikattacker kan återkomma senare i livet, vilket då kan kräva ytterligare behandlingsperioder.
En psykiater kan förskriva läkemedel för att behandla depression, ett tillstånd som ofta förekommer samtidigt med panikångest. Selektiva serotoninåterupptagshämmare (SSRI), exempelvis Prozac, Lexapro och Celexa, är relativt säkra preparat som kan lyfta patientens humör och minska antalet panikattacker.
Tricykliska antidepressiva (TCA), såsom Norpramin, kan också vara verksamma, men de medför en risk för biverkningar som påverkar blodsockernivån och kräver därför noggrann uppföljning.
Ibland får patienten bensodiazepiner förskrivet – mildra lugnande medel som påverkar centrala nervsystemet. Vanliga preparat är Xanax, Klonopin och lorazepam. Dessa används oftast kortvarigt eftersom långvarig användning kan leda till tolerans och beroende.
Monoaminoxidashämmare (MAO-hämmare) är en annan grupp läkemedel som används vid behandling av panikångest. De är kraftfulla antidepressiva, men användningen måste övervakas strikt på grund av risken för allvarliga biverkningar. Patienter som behandlas med MAO-hämmare måste dessutom följa särskilda kostriktlinjer, vilket gör att dessa läkemedel idag används mer sällan än andra alternativ.
Hälsa och Sjukdom © https://www.sjukdom.online