Flera allopatiska behandlingsmetoder har visat sig vara effektiva för att hantera panikångest. Vilken behandling som passar bäst varierar från person till person, men här är de mest vanligt förekommande och förskrivna alternativen.
Antidepressiva såsom selektiva serotoninåterupptagshämmare (SSRI) och serotonin- och noradrenalinåterupptagshämmare (SNRI) är ofta förstahandsval vid behandling av panikångest. Dessa läkemedel hjälper till att reglera nivåerna av serotonin och noradrenalin i hjärnan – signalsubstanser som spelar en central roll i humöret och ångestregleringen. SSRI-preparat som fluoxetin (Prozac), paroxetin (Paxil) och citalopram (Celexa) förskrivs ofta till patienter med paniksyndrom.
Bensodiazepiner är snabbverkande läkemedel som ger snabb lindring vid panikattacker. De verkar genom att förstärka effekten av signalsubstansen GABA (gammaaminosmörsyra), som har lugnande och sederande egenskaper. Vanliga bensodiazepiner vid panikångest inkluderar klonazepam (Rivotril), lorazepam (Temesta) och alprazolam (Xanor). Eftersom dessa läkemedel kan skapa beroende förskrivs de oftast endast under kort tid för att hantera akuta symtom, varefter dosen trappas ner gradvis.
Tricykliska antidepressiva (TCA) såsom imipramin (Tofranil) och desipramin (Norpramin) har använts för att behandla panikångest, även om de idag förskrivs mindre ofta än SSRI och SNRI. TCA påverkar återupptaget av serotonin och noradrenalin i hjärnan, vilket lindrar symtom på ångest och depression. En nackdel är att de tenderar att ge fler biverkningar än nyare antidepressiva läkemedel.
Buspiron är ett angstdämpande läkemedel som ibland används för långtidsbehandling av ångesttillstånd, inklusive panikångest. Det verkar annorlunda än bensodiazepiner och SSRI genom att selektivt aktivera serotonorreceptorer. Buspiron tar normalt flera veckor innan den fulla terapeutiska effekten uppnås, och kan ha begränsad effekt vid svår panikångest.
VNS är ett kirurgiskt behandlingsalternativ för personer med svår, medicinresistent panikångest. Behandlingen innebär att en liten apparat opereras in under huden på bröstet, vilken sänder elektriska impulser till vagusnerven – en lång nerv som förbinder hjärnstammen med buken. VNS hjälper till att reglera det autonoma nervsystemets aktivitet och kan därmed minska paniksymtom.
Val av behandling vid panikångest bör alltid individualiseras och avgöras i samråd med en läkare eller annan vårdgivare. Genom att bedöma symtomens svårighetsgrad, din medicinska historik och dina personliga preferenser kan vården rekommendera den mest lämpliga allopatiska behandlingen för just dig. Kombination av läkemedel och samtalsbehandling, exempelvis kognitiv beteendeterapi (KBT), ger ofta bäst resultat på lång sikt.
Hälsa och Sjukdom © https://www.sjukdom.online