Varför utvecklade Dorothea Orem sin teori?

Vid den tidpunkt då Dorothea Orem utvecklade sin teori var omvårdnadsområdet fortfarande relativt ungt och till stor del baserat på den medicinska modellen. Denna modell fokuserade på diagnos och behandling av sjukdomar, där sjuksköterskor spelade en stödjande roll för läkare. Orem ansåg att omvårdnad behövde sin egen kunskapsmassa och ramverk för att förstå de unika bidrag som sjuksköterskor gör till patientvården.

Påverkan av hennes omvårdnadserfarenhet

Orems omvårdnadserfarenhet, som inkluderade att arbeta på både sjukhus och samhällen, lärde henne om vikten av att ta hand om patienter på ett holistiskt sätt och förstå deras individuella behov. Hon såg behovet av en teori som skulle införliva patientens perspektiv och betona sjuksköterskans roll för att främja egenvård och självständighet.

Hennes utbildningsbakgrund

Orems utbildningsbakgrund inom omvårdnad och hennes studier i psykologi och sociologi gav henne den teoretiska grunden för att utveckla sin teori. Hon utgick från teoretiker som Florence Nightingale och Hildegard Peplau och inkorporerade begrepp från psykologi och sociologi i sin omvårdnadsmodell.

Önskan att förbättra patientresultaten

I slutändan drevs Orems teori av hennes önskan att förbättra patientresultaten och förbättra kvaliteten på omvårdnad. Hon trodde att en omvårdnadsram med fokus på egenvård och självständighet kunde hjälpa patienter att uppnå bättre hälsa och välbefinnande.