Frågan avgörs framför allt av de villkor som gäller för den gemensamma vårdnaden. Som huvudregel ska båda föräldrarna samtycka när större beslut om barnets uppväxt ska fattas – exempelvis val av skola, betydelsefulla medicinska åtgärder och insatser inom psykisk hälsa som rådgivning eller terapi.
Samtidigt finns det vårdnadsavtal som ger en av föräldrarna ensamrätt att fatta beslut inom särskilda områden, utan att den andra föräldern behöver tillfrågas.
Ett vanligt exempel är att avtalet föreskriver att en förälder ansvarar för barnets hälso- och sjukvårdsfrågor. I ett sådant fall kan den föräldern i regel ge sitt samtycke till psykologisk rådgivning eller terapi för barnet utan den andra förälderns medgivande.
Kontrollera därför noggrant vad just ert avtal säger, eftersom formuleringarna kan variera stort mellan olika familjer och olika länder.
För äldre tonåringar spelar barnets eget ställningstagande ofta en viktig roll. Reglerna i många länder ger unga som uppnått en viss ålder eller mognad en allt större rätt att själva delta i – och i vissa fall själv besluta om – vården. Att lyssna på tonåringen och involvera hen i processen underlättar dessutom ofta själva behandlingen.
Innehåller vårdnadsavtalet inga bestämmelser som berör psykisk hälsa krävs alltså att båda föräldrarna går med på att barnet ska få rådgivning. Lyckas inte föräldrarna komma överens kan frågan behöva avgöras av domstol.
I ett sådant läge är det klokt att söka juridisk rådgivning, exempelvis hos en familjerättsjurist, för att reda ut exakt vad avtalet och den tillämpliga lagstiftningen säger i din specifika situation.
Hälsa och Sjukdom © https://www.sjukdom.online