Boendevård för personer med psykisk sjukdom har varit mer eller mindre modernt genom åren. De tidiga vårdhemmen fokuserade på att isolera de psykiskt sjuka snarare än att bota deras tillstånd, och har därför liknats vid fängelser. Moderna anläggningar är däremot patientcentrerade och helt inriktade på läkning och återhämtning. Frivillig vård är alltid att föredra, men den som bedöms utgöra en fara för sig själv eller andra kan vårdas mot sin vilja.
De tidiga boendeinrättningarna i Europa var överbefolkade, underfinansierade och ofta direkt farliga för patienterna. I USA var de första anläggningarna däremot humana privata center med fokus på helhetsinriktad vård. När statligt drivna institutioner ersatte de privata anläggningarna och institutionalisering blev normen försämrades dock vårdkvaliteten samtidigt som antalet patienter ökade dramatiskt.
På 1950-talet befann sig det amerikanska psykiatriska systemet i djup kris. Allmänhetens starka reaktioner tillsammans med nya behandlingsmetoder ledde till en omfattande avinstitutionalisering. Inom ett decennium hade samhällsbaserad öppenvård blivit den nya standarden för psykiatrisk vård.
Dagens moderna psykiatriska anläggningar är ljusa, välkomnande och byggda med patientens behov i centrum. Sjukhusvistelser är utformade för att underlätta patientens återgång till samhället. Tack vare nya läkemedel och förbättrade behandlingsmetoder kan de flesta psykiatriska behandlingar numera utföras inom öppenvården.
Trots detta bär boendeinrättningarna fortfarande på tidigare tiders stigma. Många tvekar att söka vård på sjukhus av rädsla för dålig behandling, och de som vårdas mot sin vilja kan oroa sig för att de aldrig blir utskrivna.
Öppna campus, där de boende fritt kan komma och gå, är den minst restriktiva formen av boendevård. De flesta som bor där håller på att övergå tillbaka till det normala livet efter en vistelse på en mer sluten anläggning.
Låsta avdelningar, där patienterna måste stanna inom anläggningen dygnet runt, utgör den mest restriktiva vårdförmen. Barn som vistas på låsta avdelningar får sin undervisning direkt på avdelningen. Särskilda tillstånd kan beviljas för besök hos familjen, och övervakade utflykter utanför anläggningen kan arrangeras under kontrollerade former.
De boende på psykiatriska anläggningar följer ett strukturerat dagsschema. Det omfattar vanligtvis personlig hygien, lätta hushållssysslor, grupp- och individuell terapi, undervisning, rekreation samt fritid. Särskilda aktiviteter kan erbjudas som belöning för framsteg i behandlingen.
Varje klient har också en individualiserad behandlingsplan, som kan innehålla personliga aktiviteter utanför gruppen. Målet är att lära klienterna att fungera i en gemenskap samtidigt som de arbetar aktivt med sin egen psykiska hälsa.
Klienter kan vårdas tvångsvis under en kortare period om de utgör en fara för sig själva eller andra, men strikta lagar reglerar hur länge de får hållas kvar. Målet med vårdtiden är alltid att stabilisera klientens tillstånd och hjälpa hen att återvända hem så snart som möjligt. Efter utskrivning hänvisas de boende vanligtvis till fortsatt stöd och insatser i samhället. Psykiska sjukdomar som tidigare krävde långvarig institutionsvård behandlas idag oftast framgångsrikt inom öppenvården.
Hälsa och Sjukdom © https://www.sjukdom.online