År 1911 myntade den schweiziske psykiatern Eugen Bleuler begreppet "schizofreni" för att beskriva den splittrade tankeprocess som kännetecknar personer som lider av sjukdomen. Schizofreni förekommer i flera olika former, och samtliga är allvarliga tillstånd som kräver professionell vård.
Schizofreni är en svår och funktionsnedsättande hjärnsjukdom som drabbar ungefär en procent av befolkningen i USA. Sjukdomen kan utbryta i vilken livsfas som helst, men debuterar oftast under tonåren eller i tidig vuxenålder.
Den tyske läkaren Emil Kraepelin var en av de första som kategoriserade psykiska störningar, däribland schizofreni, i olika grupper. Vid den tiden använde han termen "dementia praecox" för att beskriva personer som uppvisade schizofrena symtom. Klassificeringssystemen har sedan dess uppdaterats kontinuerligt. I USA har Diagnostic and Statistical Manual of Mental Disorders (DSM) länge varit det ledande verktyget – numera i sin femte upplaga (DSM-5), där de traditionella undergrupperna ersatts av ett spektrumorienterat synsätt.
Paranoid schizofreni är den form som diagnostiseras oftast. Den kännetecknas av vanföreställningar om konspirationer eller förföljelse. Den drabbade plågas ständigt av skrämmande tankar och hörselhallucinationer där andra människor tycks hota hen. Som en följd lever personen i ständig rädsla eller hamnar i konflikter med dem hen misstänker vill skada hen. Denna rädsla kan driva personen att angripa andra människor eller föremål i ett slags vanförsvar.
Desorganiserad schizofreni är den ovanligaste formen, men också den farligaste. Sjukdomen leder till oförutsägbart beteende som grundar sig i en oordnad tankeprocess. Vanföreställningar och hallucinationer är inte lika framträdande här, men den normala funktionsförmågan kan bli allvarligt nedsatt. Förmågan att utföra enkla sysslor, som att tvätta sig, kan vara försämrad. Personen kan också uppvisa märkligt beteende, exempelvis verka yster och skratta i olämpliga situationer, som vid en begravning.
Kataton schizofreni är ett ovanligt tillstånd. Symtomen kan sträcka sig från kraftig överaktivitet (kataton excitation) till nästan total avsaknad av aktivitet (kataton stupor). Under en kataton excitation kan den drabbade intensivt utföra meningslösa handlingar och riskera att skada sig själv eller andra. Under kataton stupor kan personen sitta eller stå helt orörlig under långa perioder.
Odifferentierad schizofreni diagnostiseras endast när patienten inte tydligt uppvisar symtomen från någon av de övriga undergrupperna. Symtomen kan växla fram och tillbaka eller vara mycket stabila, vilket gör det svårt att placera tillståndet i en bestämd kategori.
Vid residual schizofreni är symtomen lindrigare än vid de andra formerna. Typiska symtom som hallucinationer och vanföreställningar kan fortfarande förekomma, men i en mer dämpad form. Under remission återgår individen normalt till ett friskt tillstånd, men vid residual schizofreni kan svagare schizofrena symtom kvarstå även under denna period.
Om medicinering används är det viktigt att patienten berättar om eventuella biverkningar för sin läkare, så att behandlingen kan anpassas och rätt preparat väljas. Genom att lära sig så mycket som möjligt om schizofreni kan både den drabbade och anhöriga lära sig att minska konflikter i vardagen. Det är också klokt att ta reda på vilka samhällsresurser som finns tillgängliga.
Individuell terapi, gruppterapi eller familjeterapi hjälper till med målsättning och med att hantera den dagliga stress som följer av att leva med sjukdomen. Personer med akut schizofreni kan behöva vårdas på sjukhus, där de får noggrann övervakning i en trygg, kontrollerad och terapeutisk miljö.
Hälsa och Sjukdom © https://www.sjukdom.online