Narcissistiskt beteende har fått sitt namn efter Narkissos, en gestalt ur grekisk mytologi som var känd för sin överdrivna självupptagenhet och fåfänga.
I myten, som bland annat återberättas i Ovidius verk Metamorfoser, förälskade sig Narkissos i sin egen spegelbild i en stillastående vattenpöl. Han blev så besatt av sin egen avbildning att han inte kunde slita blicken från den, och han lät till slut livet genom svält och törst vid vattnets kant. I vissa versioner av berättelsen blommar en narciss upp på platsen där han dog – en blomma som än idag bär hans namn.
Begreppet narcissism började användas i ett psykologiskt sammanhang under 1800-talet, bland annat av den tysk-österrikiske psykiatern Richard von Krafft-Ebing. Han använde termen för att beskriva ett tillstånd där människor är överdrivet självupptagna och saknar empati för andra människor. Under 1900-talet utvecklade psykoanalysens pionjärer, däribland Sigmund Freud, begreppet ytterligare och gjorde det till ett centralt begrepp inom personlighetspsykologin.
I dag används begreppet narcissism för att beskriva ett brett spektrum av beteenden – allt från mild självupptagenhet och fåfänga till fullt utvecklad narcissistisk personlighetsstörning. Den senare är en klinisk diagnos som kännetecknas av ett djupt behov av beundran, en överdriven uppfattning om den egna betydelsen samt bristande förmåga att känna empati med andra. Gränsen mellan normal självkänsla och patologisk narcissism är dock flytande, vilket gör begreppet både intressant och komplext inom modern psykologi.
Hälsa och Sjukdom © https://www.sjukdom.online