I sjätte och sista kapitlet i John Steinbecks roman Möss och människor (Of Mice and Men) upplever Lennie Small två starka hallucinationer, kort innan romanens tragiska slut. Båda synerna speglar hans skuldkänslor och hans största rädsla – att inte få ta hand om kaninerna.
Den första hallucinationen är Lennies döda moster Clara, som plötsligt visar sig framför honom vid dammen där han gömmer sig. Hon talar strängt till honom och förebrår honom för att han alltid ställer till det, trots att George har tagit hand om honom och hållit sitt löfte till henne. Hon påpekar också att George kunde ha levt ett mycket enklare och friare liv utan Lennie.
Så snart fantasin om moster Clara försvinner ersätts den av en enorm kanin som talar med Lennies egen röst. Kaninen hånar honom och förklarar att han inte förtjänar att sköta kaninerna, eftersom han alltid skadar eller dödar det han älskar mest. Den hotar dessutom med att George kommer lämna honom och låta andra slå honom.
Båda synerna fungerar som Lennies samvete och uttrycker hans djupa ångest över att ha misslyckats och riskera att förlora drömmen om den lilla gården med kaninhage – drömmen han delar med George. Strax därefter dyker George upp, berättar en sista gång om deras gemensamma dröm och tar sedan Lennies liv för att rädda honom från lynchmobben som letar efter honom.
Hälsa och Sjukdom © https://www.sjukdom.online