När ett djur skräms eller känner sig hotat utlöses en kamp- eller flyktreaktion. Denna medfödda överlevnadsmekanism finns även hos oss människor. Eftersom den mänskliga hjärnan är mer komplex kan vi dock ta det omedelbara hjärnsvar och medvetet avgöra om vi ska slåss eller fly. Andra djur har inte detta val – de reagerar utifrån sina instinktiva överlevnadsinstinkter, antingen genom att attackera eller fly från platsen. Reaktionen består av tre tydliga faser.
Djur, inklusive människor, använder kamp- eller flyktreaktionen för att försvara sig själva eller sin avkomma. När ett djur blir skrämt eller känner sig hotat fattar det på en bråkdel av en sekund beslut om vad som krävs för att säkerställa dess överlevnad. Skygga djur, som kaniner, flyr om de har möjlighet. Aggressiva djur, som svartbjörnen, attackerar i stället den upplevda fienden. Denna reflex är ett avgörande verktyg för överlevnad i naturen.
Larmfasen är det ögonblick då djuret eller personen inser att någon eller något utgör ett hot. I detta skede tar centrala nervsystemet och hormonerna kontroll över kroppen. En plötslig frisättning av kortisol och adrenalin sprids genom kroppen och ger omedelbar energi. Djuret använder dessa hormonella toppar för att snabbt reagera på faran. Människor rapporterar ofta begränsat minne av sina handlingar under denna fas, eftersom hormonerna helt styr kroppens reaktioner.
I motståndsfasen återgår kroppen till homeostas, det vill säga en balanserad reglering av kroppsfunktionerna. Kroppen börjar återgå till sitt normala tillstånd. Hormonnivåerna sjunker och centrala nervsystemet lugnar ner sig. Kroppen går in i ett skede av återhämtning och cellförnyelse. När exempelvis en kanin skräms flyr den om den kan, och stannar sedan för att vila. Det är under motståndsfasen som den vilar. Alla djur behöver vila under denna fas, annars riskerar de att hamna i den tredje och farligaste fasen av kamp- eller flyktreaktionen.
Utmattningfasen inträffar när stresskällan inte försvinner. Centrala nervsystemet och det endokrina systemet förbrukar då kroppens alla energireserver, vilket leder till långsammare reaktioner eller till och med oförmåga att reagera. Om detta skede pågår under en längre tid uppstår skador på nervceller i vävnader och organ. Hippocampus, hjärnans minnescenter, kan drabbas särskilt hårt. Minnet och tankeförmågan försämras när hippocampus utsätts för långvarig stress. Att använda avslappningstekniker under motståndsfasen är därför det bästa sättet att undvika utmattningsfasen.
Hälsa och Sjukdom © https://www.sjukdom.online