Snabb och effektiv EMS-behandling kan vara avgörande i en nödsituation. EMS-tekniker och ambulanssjukvårdare är utbildade att följa specifika protokoll under akuta insatser. Utöver patientvården är protokollen utformade för att säkerställa att all personal inom den prehospitala vården arbetar så säkert som möjligt under tjänsten. Avancerad livsuppehållande vård och snabb transport till sjukhus är också avgörande faktorer i behandlingsprotokollen.
När personalen anländer till platsen är det första steget i protokollet att inhämta relevant medicinsk bakgrund från patienten. Symtom och tecken på sjukdomen dokumenteras noggrant. Ambulanssjukvårdaren frågar sedan om eventuella allergier, både medicinska och miljörelaterade, samt vilka receptbelagda läkemedel patienten i så fall använder.
Om patienten har fått läkemedel utskrivna frågar vårdpersonalen när de senast togs och inhämtar tidigare medicinsk historik som är relevant för den aktuella situationen. Slutligen går ambulanssjukvårdaren igenom händelseförloppet som ledde fram till skadan eller sjukdomen.
EMS-personalen övervakar och dokumenterar patientens vitala parametrar var femte minut före och under transporten till närmaste sjukhus. Personal på ambulanssjukvårdarnivå kan även administrera lustgas eller etablera en intravenös infart om det bedöms nödvändigt för att lindra patientens smärta.
Att säkerställa att patientens luftvägar är fria och att hen kan andas är av yttersta vikt. Om vårdpersonalen misstänker en ryggmärgsskada ska ryggraden stabiliseras manuellt innan luftvägarna kontrolleras. Det första steget i luftvägsbedömningen är att justera huvudet och käken i försök att avlägsna hindret.
När en främmande kropp misstänks vara orsaken undersöker ambulanssjukvårdaren munnen efter kräkningsrester eller blod, som sedan avlägsnas med sug. Högre nivåer av avancerad livsuppehållande vård ska endast användas av behörigt utbildad och certifierad EMS-personal. När patientens andningsfrekvens har återgått till en normal eller nästan normal nivå ska syrgas ges, och patientens andning ska därefter kontinuerligt omvärderas.
Om patienter är upprörda eller aggressiva bör EMS-personal söka upp polispersonal för hjälp med att fasthålla patienten innan behandlingen påbörjas. Ambulanssjukvårdarens säkerhet måste alltid prioriteras. Endast när patienten utgör en fara för sig själv eller sin omgivning får fasthållning användas, förutsatt att den inte hindrar andning eller blodcirkulation.
Vid beteendestörningar efter ett trauma bör både EMS- och polispersonal vara medvetna om att patientens beteende orsakas av ett underliggande medicinskt tillstånd. Oavsett beteende ska patienterna alltid transporteras till ett närliggande sjukhus i ambulans – aldrig i en polisbil.
Hälsa och Sjukdom © https://www.sjukdom.online