Protokoll för kliniska farmaceuter (Clinical Pharmacist Practitioner Protocols, CPPP) är uppsättningar av officiella riktlinjer som bygger på diagnoskoder enligt den nionde revisionen av Internationella klassifikationen av sjukdomar (ICD-9). Koderna säkerställer att alla läkemedel distribueras i enlighet med klinikens regelverk och att vården håller en jämn och hög kvalitet.
ICD-9-koder används för att avgöra vilka förskrivningsrättigheter en patient får, utifrån patientens specifika diagnos. Koderna kan vara alfanumeriska och delas upp i externa skadeorsaker (så kallade E-koder), sjukdomar och skador samt procedurer. Exempelvis är koden för förmaksflimmer 427.31 och koden för ledprotes efter ledbyte V43.60.
Protokollet beskriver också vilka läkemedel som får förskrivas inom ramen för verksamheten. Exempel på sådana läkemedel är järntillskott, cox-2-hämmare, diuretika, kortikosteroider, betablockerare, kalciumantagonister, gallsyrabindrande medel och niacin.
CPPP anger även vilka tester som kan beställas i samband med den medicinering eller behandling som patienten får. Patienter som behandlas med antikoagulantia bör exempelvis övervakas med analyser som faktor V Leiden, protein C (funktionell), protein S (funktionell), antitrombin III och antifosfolipidantikroppar. Regelbunden laboratorieuppföljning minskar risken för biverkningar och gör det möjligt att anpassa doseringen efter patientens behov.
Protokollet innehåller dessutom driftplaner, till exempel beredskapsplaner vid akuta situationer, planer för kvalitetskontroll, rutiner för granskning och motteckning av alla läkemedelsorder samt procedurer för hur patienter ska informeras om sin behandling.
Genom att kombinera diagnoskoder, godkända läkemedelslistor, laboratorieövervakning och tydliga driftsrutiner ger CPPP en strukturerad ram som gör det möjligt för kliniska farmaceuter att förskriva och följa upp läkemedel på ett säkert, effektivt och kvalitetssäkrat sätt.
Hälsa och Sjukdom © https://www.sjukdom.online