ICD-10 PCS är ett procedurkodningssystem som används inom hälso- och sjukvården för medicinsk dokumentation samt fakturering till försäkringsbolag. Fram till september 2013 kunde medicinsk personal fortsätta att använda de äldre kodhandböckerna ICD-9-CM och CPT-4. I samband med övergången till ICD-10 krävdes dock ytterligare utbildning för medicinska kodare som skulle arbeta med det nya systemet.
De nya koderna i ICD-10-systemet består av sju tecken och är alfanumeriska, vilket innebär att de kombinerar både bokstäver och siffror. Bokstäverna ”I” och ”O” används dock inte, eftersom de alltför lätt förväxlas med siffrorna ”1” respektive ”0”. Denna struktur ger ett betydligt större antal möjliga kodkombinationer än det tidigare systemet och möjliggör en mer exakt beskrivning av utförda medicinska ingrepp.
Inga skiljetecken används i ICD-10-klassificeringen. I den tidigare klassificeringen ICD-9 var koderna till största delen numeriska. Kategorier och underkategorier användes där för att ge diagnoscoden så hög detaljnivå som möjligt. Koderna i ICD-9 kunde ha en eller ibland två siffror efter decimaltecknet, vilka representerade kategorier och underkategorier för respektive diagnoskod. I ICD-10 bygger däremot hela koden på de sju alfanumeriska tecknen, utan behov av decimalpunkter eller andra specialtecken.
Övergången till ICD-10 planerades ursprungligen till den 1 oktober 2013. Från detta datum skulle vårdgivare vara skyldiga att använda ICD-10-koder när sjukförsäkringsanspråk lämnades in för att kunna få ersättning. Underlät man detta riskerade anspråket att helt enkelt avslås.
Värt att notera är att den amerikanska implementeringen i praktiken sköts upp vid flera tillfällen, och att ICD-10-CM/PCS slutligen blev obligatoriskt för sjukvårdsrapportering i USA den 1 oktober 2015. För medicinska kodare innebar övergången en omfattande omställning, men också möjligheten till mer precisa och detaljerade patientjournaler samt effektivare administrativa rutiner.
Hälsa och Sjukdom © https://www.sjukdom.online