Health Insurance Portability and Accountability Act (HIPAA) från 1996 är den amerikanska federala lag som skyddar integriteten hos hälsouppgifter. Sekretessregeln (Privacy Rule) gör det uttryckligen olagligt för vårdpersonal att dela en individs privata hälsouppgifter – oavsett om det sker skriftligt, muntligt eller elektroniskt. När det gäller tillgång till patientinformation gäller huvudprincipen att patientens skyddade hälsouppgifter alltid ska vara tillgängliga för patienten själv.
Även om patienter har rätt att ta del av sina skriftliga journaler innebär detta inte automatiskt att de får tillgång till muntlig kommunikation kring sin behandling. Detta kan vara komplicerat, eftersom muntlig kommunikation som har spelats in och betraktas som en del av patientens så kallade "designated record set" – alltså den dokumentation som används vid beslut om patientens hälsa – måste göras tillgänglig för patienten. Däremot kan inspelade transkriptioner om behandlingen eller inspelade samtal till en rådgivningslinje anses ligga utanför den utpekade journaluppsättningen och därmed inte vara åtkomliga för patienten.
En forskningsdeltagare kan få tillgång till medicinsk information som samlats in om henne under forskningen, förutsatt att informationen räknas som en del av den utpekade journaluppsättningen. Rör det sig däremot om en klinisk prövning kan deltagaren nekas tillgång under tiden studien pågår. Innan studien inleds informeras patienten om att hon tillfälligt avstår från denna rätt, och när forskningsstudien är avslutad får hon tillgång till sina hälsouppgifter.
När det gäller psykoterapinoteringar är regelverket mer komplext och beror även på delstaternas lagstiftning. Psykiatriker som bedriver psykoterapi har enligt HIPAA rätt att vägra klienter tillgång till sina psykoterapinoteringar. Psykiatern måste dock dela dessa noteringar med annan täckt verksamhet ("covered entity") om patienten begär det. Vissa delstater har dessutom egna lagar som ger patienter tillgång till noteringarna trots den federala HIPAA-policy. En del av terapeutens information räknas dock alltid som en del av patientens journal, bland annat: medicinering, diagnos, symtom, prognos för behandlingen, behandlingsplan, resultat av kliniska tester samt typ av behandling.
Hälsa och Sjukdom © https://www.sjukdom.online