Den transculturella omvårdnadsteorin, utvecklad av Madeleine M. Leininger, beskriver hur sjuksköterskor kan möta och vårda patienter med utgångspunkt i deras kulturella bakgrund. Omsorgen struktureras så att patientens religiösa övertygelser, kulturella normer, sedvänjor och biologiska egenheter beaktas genom hela vårdprocessen.
På mitten av 1950-talet började sjuksköterskan och antropologen Madeleine M. Leininger kombinera kunskaperna från sina båda fält. Enligt en artikel av Sharon C. Murphy i Journal of the Medical Library Association "tog Leininger begreppet kultur från antropologin och omsorg från omvårdnaden och formade om dessa två dominerande begrepp till culture care" – på svenska kulturvård.
Leininger kom senare att kalla sin teori för Theory of Culture Care Diversity and Universality, teorin om kulturell vårdens mångfald och universalitet. Hon grundade även Transcultural Nursing Society år 1974 och utvecklade transculturella utbildningsprogram vid ledande universitet. Under sin karriär författade hon ett flertal banbrytande böcker inom ämnet och etablerade därmed transculturell omvårdnad som ett eget akademiskt område.
Förespråkare för transculturell omvårdnad är känsliga för sina patienters kulturella normer och värderingar. Faktorer som blygsamhet, avståndstagande från smärtlindring samt användning av amuletter eller traditionella botemedel spelar en viktig roll när behandling och vårdplan ska läggas upp.
Tanken är att vården inte ska tvinga patienten att anpassa sig till sjukvårdens kultur, utan att vården istället ska anpassas till patienten. Detta kan exempelvis innebära att kostvanor, bönritualer, familjeroller och synen på sjukdom och hälsa beaktas aktivt i det dagliga vårdarbetet.
I takt med att samhällen blir alltmer kulturellt mångfaldiga kommer efterfrågan på transculturell omvårdnad att fortsätta växa. I sin bok Transcultural Nursing, som publicerades första gången år 2002, skrev Leininger och Marilyn R. McFarland: "Alla sjuksköterskor behöver utbildas i transculturell omvårdnad för att kunna tjäna kulturellt utsatta grupper och utveckla professionell kompetens inom transculturell omvårdnad fram till år 2015."
Deras budskap är idag mer aktuellt än någonsin. Globalisering, migration och ökad rörlighet över landsgränser gör att vårdpersonal i stigande grad möter patienter med skilda kulturella referensramar. Att behärska principerna för transculturell omvårdnad är därför en värdefull kompetens för alla verksamma inom hälso- och sjukvården.
Hälsa och Sjukdom © https://www.sjukdom.online