
Arbetsrätten inom hälso- och sjukvården är ett komplext område där många olika aspekter måste beaktas – allt från patienters rättigheter till personalens utbildning och certifiering, arbetsförhållanden och regler kring övertidsarbete. Medan vissa arbetsrättsliga lagar med koppling till vården utfärdas på federal nivå, exempelvis Americans with Disabilities Act (ADA), är det största delen av lagstiftningen på detta område som skapas och tillämpas på delstats- och lokal nivå.
ADA var den första federala lagstiftningen som på ett heltäckande sätt skyddade personer med funktionsnedsättning i arbetssituationer. Lagen ändrades i slutet av 2008, och utöver att ett antal kategorier av funktionsnedsättningar definierades om klargjorde flera av ändringarna rättigheterna och skyldigheterna för personer med funktionsnedsättning som arbetar inom vården.
En faktablad från Equal Employment Opportunity Commission (EEOC) beskriver arbetsgivarens ansvar enligt ADA mer i detalj. Bland de frågor som tas upp finns:
Family and Medical Leave Act (FMLA) från 1993 ger dessutom alla anställda särskilda rättigheter när det gäller ledighet – upp till tolv veckor – av angelägna familjära eller personliga hälsoskäl.
Många delstater har även antagit egna lagar som rör sysselsättning, vård och enskilda individers rättigheter. Några områden som regleras av dessa delstatliga lagar är löner och arbetstider, barnomsorg, sjukförsäkring, yrkesrelaterad utbildning – både inom vården och andra yrkesområden – samt licensiering, registrering och certifiering.
All vårdpersonal med specialiserade färdigheter, från läkare och sjuksköterskor till labbtekniker, licensieras på delstatsnivå. Som ytterligare ett exempel på lagar som berör vårdpersonal har Wisconsin, liksom flera andra delstater, stiftat en lag som specifikt skyddar vårdpersonal mot repressalier i arbetslivet om de anmäler brott mot hälsostandarder på sin arbetsplats.
Även vissa län och kommuner har antagit lagar som rör löner och arbetstider, anställdas och arbetsgivares rättigheter och skyldigheter samt utbildning och certifiering inom olika yrkesområden, däribland vården.
Typiska lokala arbetsrättsliga lagar kan exempelvis kräva en högre minimilön än den federala minimilönen, eller en viss mängd utbildning eller träffsäker kompetens utöver delstatens krav för att få arbeta som blodprovstagare (phlebotomist), ambulanssjukvårdare (EMT) eller röntgentekniker. Vissa kommuner har dessutom stiftat lagar som kräver att de flesta företag erbjuder mer ledighet än vad FMLA föreskriver vid familjära eller personliga nödsituationer.
Hälsa och Sjukdom © https://www.sjukdom.online