Forskning som bygger vidare på den Nobelprisbelönte vetenskapsmannen Dr. Otto Warburgs arbete har väckt ett stort intresse för föreningar som cesiumklorid som ett möjligt vapen i kampen mot cancer i alla former och storlekar. Som en följd av detta studeras cesiumkloridets effekter på cancerceller intensivt, och vissa läkemedelsföretag har tagit fram preparat som innehåller ämnet och marknadsför det som en effektiv cancerbehandling.
Cesiumklorid är en färglös, fast saltförening som framställs genom reaktionen mellan cesiumhydroxid och saltsyra. Inom laboratoriemiljö används ämnet främst för centrifugering – en process som skapar en gradient i molekyldensitet och som gör det möjligt att separera DNA-med olika densiteter från varandra. Radioaktiva isotoper av cesiumklorid används dessutom inom kärnmedicinen, både för att behandla patienter och för att följa hur ett läkemedel verkar i kroppen.
Tidigare var de bakomliggande orsakerna till cancern onaturliga utveckling ofta oklara eller svårfångade. Med de forskningsrapporter som Dr. Otto Warburg presenterade fick man dock en tydligare bild av vilka förhållanden som ligger bakom sjukdomen. Warburg visade att cancerceller kräver en syrefattig (anaerob) miljö för att frodas, men att de inte trivs under kroppens normala alkaliska förhållanden. Sjukdomen skulle alltså bero på att friska, syreandande celler ersätts av ohälsosamma celler som förlitar sig på syrelös cellandning.
Cesiumklorid har visat en anmärkningsvärd förmåga att bekämpa och döda cancerceller. Eftersom cancerceller behöver sura förhållanden för att överleva arbetar föreningen mot att skapa en syrerik miljö i stället. Kroppen befinner sig i ett av tre tillstånd – alkaliskt, surt eller neutralt. När syrehalten i ett visst område blir mycket låg uppstår en sur miljö. Cesiumklorid tar sig in i sådana områden och bidrar till att öka syretillflödet.
En annan nödvändighet för cancer- och tumörceller är glukos. Precis som resten av kroppen behöver dessa celler glukos för sin energiförsörjning. Om tillförseln av glukos till cellerna kan blockeras kommer de med tiden att svälta och försvinna. Flera experiment har visat att cesiumklorid kan blockera glukosens väg till cancercellerna och därigenom effektivt stänga av dem för gott.
Denna terapiform med cesiumklorid är också känd som högt-pH-terapi. Ett flertal försök har utförts på råttor, där cancerceller implanterats kirurgiskt. En kontrollgrupp lämnades obehandlad, medan en testgrupp tillfördes cesiumklorid. Vid en uppföljande operation efter två veckor visade det sig att behandlingen hade upp till 97 procents botande effekt hos mössen, och liknande resultat rapporteras även hos människor.
Observera att cesiumklorid inte är godkänt som cancerbehandling av läkemedelsmyndigheter och att det vetenskapliga stödet fortfarande är begränsat. Använd aldrig cesiumklorid på egen hand utan att först rådfråga läkare – ämnet kan ge allvarliga biverkningar, bland annat på hjärtats rytm och kroppens kaliumbalans.
Hälsa och Sjukdom © https://www.sjukdom.online