I takt med att debatten om hälsovårdsreformen i USA fortsätter har intresset riktats mot hur andra länder organiserar sin sjukvård. Enligt en undersökning från Världshälsoorganisationen (WHO) år 2000 erbjuder Frankrike sina medborgare den bästa övergripande vården i världen. Dessa resultat bekräftades av en studie från London School of Hygiene and Tropical Medicine 2008, som rankade Frankrike som det land av 19 industrialiserade nationer med lägst antal dödsfall som kunde förebyggas genom god vård. Det franska systemet har flera styrkor, men är inte helt utan betydande svagheter.
Jämfört med de summor som läggs på sjukvård varje år i USA är kostnaden för det franska hälsovardssystemet en av dess största styrkor. Systemet betraktas fortfarande som dyrt ur ett globalt perspektiv, men proportionellt sett spenderar Frankrike mindre än USA, där inte alla medborgare omfattas av försäkringsskyddet.
Frankrike lägger cirka 11 procent av sitt bruttonationalprodukt (BNP) på hälso- och sjukvård, vilket ger samtliga franska medborgare fullständig vårdtäckning. Som jämförelse spenderar USA 16 procent av sin BNP på sjukvård och lämnar samtidigt miljontals medborgare utan försäkring, enligt en studie från Organisationen för ekonomiskt samarbete och utveckling (OECD) från 2009.
En annan styrka i det franska systemet är att personer som behöver vården mest får bäst täckning. Detta framgår av en rapport från Joseph Shapiro, korrespondent vid National Public Radios vetenskapsredaktion, på NPR.org.
Franska medborgare som är allra sjukast – vanligtvis cirka 3 till 5 procent av patienterna – täcks till 100 procent av den nationella försäkringen. Det krävs inga egenbetalningar för behandling eller mediciner, och alla premier är helt betalda.
Franska patienter kan fritt välja vilka läkare och specialister de vill besöka, skriver Shapiro på NPR.org. I Frankrike finns inga begränsningar gällande vilken läkare en patient kan vända sig till, och ingen remiss krävs för att se en specialist. Läkare kan förskriva vilken behandling eller medicin de bedömer vara bäst lämpad för att hantera sjukdom eller skada. De behöver inte hålla sig till en lista över godkända åtgärder eller läkemedel från vårdmyndigheter.
En svaghet i det franska systemet är att det endast täcker 70 procent av kostnaderna för majoriteten av befolkningen. Resterande 30 procent betalas vanligtvis via kompletterande försäkringar som finns tillgängliga i hela landet. Det innebär att medborgarna fortfarande måste betala premier, även om dessa är rimliga och ofta delvis finansieras av arbetsgivarna, rapporterar Shapiro. Den kompletterande försäkringen är dock inte obligatorisk, och individer kan välja att betala skillnaden ur egen ficka istället.
Ur ett nationellt perspektiv är en betydande svaghet i det franska systemet kostnaden för skattebetalarna. Sjukvårdssystemet finansieras huvudsakligen genom inkomstskatt, vilket innebär att cirka 21 procent av arbetstagarnas inkomster går till att finansiera hälso- och sjukvården. Lite mer än hälften av denna summa betalas av arbetsgivare, som klagat över att kostnaden hämmar deras konkurrenskraft, enligt NPR-rapporten. Frankrike har dessutom inte undgått de stigande vårdkostnaderna. Regeringen har höjt avgifterna för vissa tjänster i ett försök att hejda underskottet på 9 miljarder dollar i sjukvårdssystemet 2009, och landet kommer sannolikt fortsatt att möta krav på kostnadsbesparingar.
Hälsa och Sjukdom © https://www.sjukdom.online