Ekonomisk jämvikt uppstår i de flesta branscher när utbudet motsvarar efterfrågan. Alla parter blir nöjda. Inom vården kan dock jämvikt aldrig inträffa. Efterfrågan på vård kan nämligen aldrig tillfredsställas helt. Inget land – absolut inget – kan någonsin möta hela sin befolknings behov av medicinska tjänster. Det kommer alltid finnas ytterligare någon som behöver behandling, även när tillgången på varor och tjänster är helt förbrukad.
Leverans av medicinsk vård kräver både organiska och oorganiska resurser. De oorganiska resurserna omfattar bland annat sängar, byggnader, personalens tid, engångssprutor, katetrar, skalpeller, pengar och förband. De organiska resurserna inkluderar kroppsdelar, blod, hudvävnad, organiska föreningar och organ för transplantation. För att kunna behandla en enskild patients sjukdom måste alla nödvändiga insatsvaror – såväl organiska som oorganiska – finnas tillgängliga samtidigt och på samma plats.
Varje patients sjukdom och behandling kräver både organiska och oorganiska resurser från den gemensamma resurspoolen. Så länge alla nödvändiga insatser finns tillgängliga i tid får varje patient den vård hen behöver. Saknas däremot en enda oumbärlig komponent kan patientens medicinska behov inte tillgodoses.
Eftersom efterfrågan i grunden är obegränsad medan utbudet är begränsat, kommer resurserna som behövs för att behandla vissa patienter alltid att ta slut för snabbt. Det innebär att vissa patienter lämnas utan behandling. Varje nation måste därför göra medvetna val: vilka resurser som ska göras tillgängliga, hur dessa ska användas, vilka patienter som ska behandlas – och vem som tyvärr måste nekas vård.
I ett fritt marknadssystem, som i USA, styrs allokeringen av varor och tjänster till patienter av lagstiftning, marknadskonkurrens, försäkringsavtal, vårdorganisationer, läkemedelsföretag, geografiska förhållanden, befolkningens demografi samt balansen mellan vinstdrivande och icke-vinstdrivande verksamheter. Staten fungerar som lagstiftare och tillsynsmyndighet, medan vårdgivarna bestämmer vem de behandlar, när och på vilka villkor.
I USA kan dessutom vårdgivare (exempelvis kosmetiska kirurger eller ögonläkare) och tillverkare, som läkemedelsbolag, aktivt påverka befolkningens efterfrågan på varor och tjänster. Det kan leda till omallokering och omfördelning av utbudet, alltså resurspoolen. Vissa patienters önskan om icke-nödvändig vård kan då tillfredsställas på bekostnad av andra patienters obehandlade sjukdomar. Denna maktobalans inom vårdsystemet kan i värsta fall resultera i onödigt tidiga dödsfall. Flera länder har därför valt att begränsa vinststyrd manipulation av sin vårdsektor.
Patienternas efterfrågan på vård är det som driver användningen av utbudet. Två patienter kan aldrig använda exakt samma resurs – en patients val påverkar direkt vad som återstår för andra. Patienterna måste därför klokt avväga sitt eget val att söka vård och ta resurser i anspråk mot de medicinska behov som därmed förblir obefriade hos deras medmänniskor.
För att säkerställa en rättvis och tillräcklig fördelning av nationens begränsade resurser måste patienterna ta hänsyn till andra människors behov när de själva väljer att antingen acceptera eller avböja behandling.
Hälsa och Sjukdom © https://www.sjukdom.online