De flesta vetenskapliga experiment förlitar sig på vanlig laboratorieutrustning för att testa, utforska och förklara olika samband mellan materia och energi. God kännedom om den utrustning som ofta används är avgörande för alla vetenskapliga undersökningar som bygger på experimentella och demonstrativa metoder.
Volym, det vill säga hur mycket utrymme materia upptar, mäts vanligtvis med tre olika metoder. Mätglas och bägare används för att mäta flytande volym. Vätskan hälls upp i behållaren och de graduerade markeringarna visar volymen i metriska enheter som liter, milliliter eller kubikcentimeter.
Mätglas kan också användas för att bestämma volymen av ett oregelbundet format objekt. Metoden går ut på att fylla glaset med tillräckligt mycket vatten så att objektet ryms, sänka ner objektet och sedan mäta vattenståendets förändring genom att subtrahera startvolymen från slutvolymen.
För att mäta volymen av ett regelbundet format, kubiskt objekt används en linjal eller meterstock. Genom att mäta längd, höjd och bredd i centimeter och multiplicera de tre värdena med varandra får man fram objektets volym i kubikcentimeter.
Trefjällsvågor och digitala vågar används för att mäta ett objekts massa i gram och kilogram. Massan bestäms genom att placera objektet på vågens skål och justera löpvikterna på balkarna tills jämvikt uppnås – ungefär som när man vägs hos läkaren.
Digitala vågar ger mer exakta mätvärden och används oftast för små massor. Objektet läggs helt enkelt på vågen, som visar massan på en LCD-skärm i gram eller kilogram.
Termometrar används ofta i laboratoriet för att mäta temperaturen hos materia. Olika typer av termometrar är specialiserade för att mäta temperaturen hos antingen vätskor, fasta ämnen eller gaser som luft.
Bunsenbrännare används för att värma upp objekt med hjälp av en gaslåga. Stativringar kombineras med bunsenbrännare för att hålla objektet som ska värmas på ett säkert avstånd från lågan, vilket minskar risken för okontrollerad förbränning. Som alternativ kan en värmplatta användas för att värma ämnen i glasbägare – den fungerar ungefär som en elektrisk spishäll.
Kemikalier används frekvent i laboratoriemiljö och kräver särskild utrustning för dosering och applicering. Medicinpipetter och titrerpipetter ger exakta doser av flytande kemikalier i milliliterssteg. För att ta upp fasta, torra eller pulverformiga kemikalier ur behållare används en skopa – ett långt, skedliknande redskap som oftast är tillverkat i rostfritt stål och gör det möjligt att nå kemikalierna på ett säkert sätt.
Provrör och provrörsställ används för att blanda kemikalier. Undersök alltid de kemikalier du planerar att använda noggrant, så att du kan uppnå säkra laboratorieresultat utan okontrollerade och potentiellt farliga kemiska reaktioner.
Skyddsutrustning är nödvändig vid alla laborationer. Skyddsglasögon och kemikaliebeständiga handskar ska bäras vid arbete med kemikalier. Värmetåliga handskar används i alla experiment som avger extrem värme eller kyla. Ett skyddsförkläde bör bäras under hela arbetet för att skydda kläder och kropp mot kemikaliespill.
Ett dragskåp används för att ventilera laboratorierummet genom att leda bort förorenad luft via ett undertryck i taket på naturvetenskapliga laboratorier.
Hälsa och Sjukdom © https://www.sjukdom.online