1. Hem
  2. Alternativ medicin
  3. Bett och stick
  4. Cancer
  5. Sjukdomar och behandlingar
  6. Tandhälsa
  7. Kost och näring
  8. Familjehälsa
  9. Hälso- och sjukvårdsbranschen
  10. Psykisk hälsa
  11. Folkhälsa och säkerhet
  12. Kirurgi och ingrepp
  13. Hälsa

Simulering inom sjuksköterskeutbildning: tre effektiva metoder

I takt med att tekniken blir alltmer verklighetstrogen spelar simulering en allt större roll inom sjuksköterskeutbildningen. Även om simulering aldrig helt kan ersätta mötet mellan människa och patient erbjuder den betydande fördelar för studenterna. En student som är ute i praktik kanske till exempel aldrig får träffa en födande kvinna eller en patient med psykisk ohälsa. Dessutom kan studenter på landsbygden, långt från storstadens undervisningssjukhus, lära sig att hantera ett brett spektrum av sjukdomstillstånd genom simuleringsövningar. Nedan presenteras tre av de mest lovande typerna av simulering som används inom sjuksköterskeprogram.

Skärmbaserad eller datorbaserad simulering

Skärmbaserade eller datorbaserade simuleringar är interaktioner mellan människa och dator som låter studenterna öva på en mängd medicinska färdigheter och procedurer. Denna form passar bäst för nybörjarstudenter, som kan träna grundläggande moment i sin egen takt. Kostnaden är relativt låg – det enda som behövs är en dator och programvara. Nackdelen är att simuleringen har låg verklighetstrohet, alltså inte känns särskilt realistisk. Den bör därför inte ersätta mer avancerade simuleringar eller faktiska möten mellan patient och student.

Färdighetstränare (task trainer)

Färdighetstränare är mekaniska modeller av delar av kroppens anatomi som efterliknar en enskild färdighet. Ett exempel är en elektroniskt utrustad vuxenarm som används för att lära sjuksköterskestudenter att mäta blodtryck. Enligt Laerdal Medicals webbplats "möjliggör färdighetstränare upprepad träning av enskilda färdigheter samtidigt som kompetens och självförtroende utvecklas." En ytterligare fördel är den relativt låga kostnaden. Nackdelen är att tränarna har låg verklighetstrohet och därför bör användas främst med studenter i början av utbildningen. Precis som den datorbaserade simuleringen ska inte heller färdighetstränaren ersätta de verkliga mötena mellan patient och student.

Mänsklig patientsimulator

Den mest verklighetstrogna formen av simulering är en helkroppssimulator av mänsklig patienttyp. Georgetown University Simulator (GUS) är en sådan maskin. Enligt intensivvårdsutbildaren Carol A. Rauen kan "läkemedelsadministration simuleras, och med hjälp av enheten för läkemedelsigenkänning svarar simulatorn fysiologiskt." En injektion kan exempelvis förändra dockans andningsfrekvens, puls och blodtryck. Tack vare sina realistiska patientfunktioner kan mänskliga patientsimulatorer i vissa fall ersätta mänsklig interaktion och därmed komplettera studentens kärnutbildning med verkliga patienter. Nackdelarna är den höga kostnaden – 300 000 dollar eller mer – samt behovet av lärare som är utbildade i att använda teknikern.

Sammanfattning

Simulering är en fungerande och värdefull metod för att undervisa många omvårdnadsfärdigheter och procedurer. Simuleringar med låg verklighetstrohet kan användas för att lära ut grundläggande färdigheter till tidiga studenter, medan simuleringar med hög verklighetstrohet kan användas med avancerade studenter och forskarstudenter för att berika och komplettera deras möten med verkliga patienter.

Hälsa och Sjukdom © https://www.sjukdom.online