Det appendikulära skelettet består av benen i skulderbältet och bäckenbältet samt de ben som finns i armar och ben. Alla dessa ben är fästa vid det axiella skelettet, som omfattar ryggraden, bröstbenet, revbenen och kraniet. Tillsammans utgör de två skelettdelarna kroppens kompletta stomme, där det axiella skelettet ger stabilitet medan det appendikulära möjliggör rörelse. Hos en vuxen människa räknas det appendikulära skelettet till sammanlagt 126 ben.
Det appendikulära skelettet, som rör extremiteterna, är den del av kroppen som ger oss vår rörlighet. Tack vare dess leder, muskelfästen och benvinklar kan vi gå, springa, greppa och utföra ett stort antal dagliga rörelser.
Skulderbältet fäster överextremiteterna vid kroppen och omfattar nyckelbenet (clavicula) samt skulderbladen (scapula). Det är en unikt rörlig konstruktion som ger armen sitt stora rörelseomfång.
Bäckenbältet fäster underextremiteterna vid det axiella skelettet genom höftbenen (os coxae), som är en sammansmältning av tre ben: tarmbenet (ilium), sitsbenet (ischium) och blygdbenet (pubis). Bäckenbältet är kraftigare byggt än skulderbältet eftersom det ska bära upp kroppens vikt vid stående och gång.
Benen i armen omfattar överarmsbenet (humerus) samt strålbenet (radius) och armbågsbenet (ulna) i underarmen. I handen finns handlovsbenen (carpalia), mellanhandsbenen (metacarpalia) och fingerbenen (falanger). Denna uppbyggnad ger både styrka och finmotorisk precision.
Benen i benet omfattar lårbenet (femur) – som är kroppens längsta och starkaste ben – knäskålen (patella) samt skenbenet (tibia) och vadbenet (fibula) i underbenet. I foten finns fotrotsbenen (bland annat hälbenet/calcaneus, språngbenet/talus, tärningsbenet/cuboideum, båtbenet/naviculare samt de laterala och intermediära kilbenen), mellanfotsbenen (metatarsalia) och tåbenen (falanger). Fotens valvformade struktur fungerar som en stötdämpare och gör tvåbent gång möjlig.
Hälsa och Sjukdom © https://www.sjukdom.online