Omvårdnad vid gastrointestinal blödning: En praktisk guide för sjuksköterskor

Matsmältningskanalen, även kallad den gastrointestinala kanalen (GI-kanalen), består av matstrupen, magsäcken, tunntarmen, tjocktarmen, ändtarmen och analöppningen. En gastrointestinal blödning kan uppstå var som helst längs denna kanal.

Det är viktigt att komma ihåg att en GI-blödning inte är en sjukdom i sig, utan ett symtom på en underliggande sjukdom. Vanliga orsaker inkluderar skador på matsmältningskanalen, magsår, brustna blodkärl, vissa läkemedel samt cancer. Blödningen kan synas i avföringen eller i kräkningar, men i vissa fall märks den inte alls.

Det här behöver du

• Penna
• Papper
• Lärobok i medicinsk-kirurgisk omvårdnad
• Lärobok i omvårdnadsdiagnoser

Omvårdnad vid GI-blödning – steg för steg

1. Bedöm patienten

Börja med en grundlig bedömning av patienten. Ställ frågor om förändringar i tarmvanor och avföringens färg, alkoholkonsumtion, läkemedelsanvändning (till exempel acetylsalicylsyra/aspirin eller antikoagulantia), blod i kräkningar samt tidigare sjukdomar. Genomför en fysisk undersökning med särskilt fokus på buken och kontrollera om det finns magont. Granska även journalen efter laboratorieprov som tyder på blödning.

2. Analysera informationen och formulera omvårdnadsdiagnoser

Sammanställ och analysera den information du fick fram under bedömningen för att identifiera problem som patienten kan ha till följd av GI-blödningen. Dessa problem bör vara tecken, symtom eller effekter av blödningen som påverkar patienten negativt. Formulera därefter en eller flera omvårdnadsdiagnoser utifrån de identifierade problemen. I detta fall kan diagnoserna vara:

1. Vätskebrist relaterad till blodförlust
2. Obalanserad nutrition: mindre än kroppens behov, relaterad till illamående, kräkningar och diarré

3. Sätt upp mål

Skriv ner de mål du vill att patienten ska uppnå utifrån omvårdnadsdiagnoserna. I det här fallet kan målen formuleras så här:

1. Patienten ska bibehålla normal vätskebalans, vilket visas genom en urinproduktion på minst 30 milliliter per timme
2. Patienten ska bibehålla en balanserad näringsstatus, vilket visas genom stabil vikt

4. Planera och genomföra omvårdnadsåtgärder

Listar de omvårdnadsåtgärder som krävs för att nå målen. För att förebygga komplikationer av vätskebrist ska du övervaka patientens intag och avgång. Det gör du genom att mäta hur mycket vätska hen dricker och hur mycket som utsöndras via urinen. Övervaka vitalparametrarna, särskilt blodtrycket, för tecken på hypovolemi (låg blodvolym). Observera också patienten för tecken på chock till följd av låg blodvolym, exempelvis förvirring, låg urinproduktion och lågt blodtryck.

För att övervaka näringsstatusen kan dina åtgärder bestå av daglig viktkontroll samt administrering av intravenösa vätskor enligt läkares ordination, om patienten inte får äta eller dricka.

5. Utvärdera resultatet

Granska patientens tillstånd och målen för att se om de har uppnåtts. Kontrollera om vitalparametrarna är stabila och om urinavgången legat inom det normala intervallet på 30 milliliter per timme, vilket visar att patienten har bibehållit sin normala vätskebalans. Titta även på viktutvecklingen för att se om vikten varit stabil. Om målen inte har uppnåtts ska du göra en ny bedömning av patienten och planera nya åtgärder.

6. Ge patientundervisning

Avsluta med att informera och utbilda patienten. Lär hen känna igen tecken och symtom på gastrointestinal blödning och instruera hen att kontakta vården om några sådana tecken uppträder. Informera om patientens läkemedel, deras förväntade biverkningar och hur de ska tas. Upplys också om vikten av att undvika blödningsfrämjande läkemedel som aspirin och att alltid rådfråga läkare innan receptfria läkemedel används.