Kalciumalginat är en krämfärgad, geléliknande substans som bildar en vattenolöslig gel. Enligt boken Immobilization of Enzymes and Cells av Gordon F. Bickerstaff har ämnet använts inom livsmedels- och läkemedelsindustrin sedan 1944 för att förtjocka, emulgera, forma och gela olika produkter. Tack vare sina unika egenskaper är kalciumalginat också en vanlig gel vid immobilisering av enzymer och celler, både i forskningssammanhang och i praktiska tillämpningar.
Alginsyra utvinns från tång och alger. När tången bryts ned och rörs om i en het lösning omvandlas syran till natriumalginat. Därefter måste den heta lösningen genomgå en noggrann filtreringsprocess för att erhålla natriumalginat som faktiskt kan användas för att skapa kalciumalginat.
Lösningen späds först ut och filtreras därefter genom ett filtertyg, varefter den utsätts för tvungen luftgenomströmning som hjälper till att separera lösningen från restprodukterna. Det egentliga natriumalginatet löser sig i vattnet, medan andra mineraler som har samlats i lösningen inte gör det. När dessa mineraler har avlägsnats kan natriumalginatet slutligen extraheras ur den vattenliknande lösningen.
Enligt Cell Adhesion av Martin Hjorsto och Joseph Roos kan natriumalginatlösningen sedan droppas ner i en kalciumsaltlösning, vilket skapar en gelsubstans som är känd som kalciumalginat.
Förutom sin användning inom livsmedels- och läkemedelsindustrin spelar kalciumalginat en viktig roll inom sjukvården som ett av nyckelämnena i moderna sårförband. Kalciumalginatförband används främst på sår som ger måttlig vätskeavgång, exempelvis trycksår, diabetiska fotsår, transplantationsytor, traumasår samt brännskador av första och andra graden. Enligt Wound Care Essentials av Sharon Baranoski och Elizabeth Ayello bildas det en gel när alginatförbandet kommer i kontakt med sårexudat, vilket bidrar till att upprätthålla en terapeutisk miljö runt såret.
Kalciumalginatgelen kan absorbera upp till 20 gånger sin egen vikt, vilket minskar ansamlingen av vätska på själva sårområdet. Förbanden finns oftast i form av ark eller dynor som enkelt kan köpas och appliceras direkt på såret. Vanligtvis byts kalciumalginatförband en gång per dag, beroende på mängden vätskeavgång. De ska dock aldrig användas ensamma, eftersom de kräver ett sekundärt förband som täcker och skyddar sårområdet. De kan dessutom vara mindre lämpliga för patienter med mycket ömtålig hud.
Hälsa och Sjukdom © https://www.sjukdom.online