Försumlighet inom vården uppstår när en sjuksköterska utför – eller underlåter att utföra – en handling som ligger under den kompetensnivå som rimligen kan förväntas av en person i motsvarande befattning. Konsekvenserna kan bli allvarliga och sträcker sig från avstängning eller uppsägning till malpraxis-stämningar och indragning av legitimation. Försummelse kan vara både avsiktlig och oavsiktlig, och den kan bero på många olika faktorer. Nedan följer några vanliga exempel på hur försumlighet kan uppstå i det dagliga arbetet som sjuksköterska.
Att underlåta att dokumentera viktig information i patientens journal kan betraktas som försumligt, särskilt om det leder till ytterligare skada. Ett exempel: Du upptäcker ett litet, öppet sår på patientens korsben och planerar att anteckna detta i journalen, men blir upptagen med annat och glömmer bort det. Såret blir infekterat, vilket orsakar onödigt lidande för patienten samt risk för en malpraxis-stämningsansökan mot dig. Det är därför avgörande att sjuksköterskor dokumenterar allt direkt – noggrann och aktuell journalföring är en grundpelare i patientsäkerheten.
När du ställer en diagnos bär du ansvaret för att följa upp med lämpliga åtgärder. Om du diagnostiserar en patient med suicidrisk men underlåter att vidta rimliga åtgärder för att förhindra att risken blir verklighet, kan du göras skyldig till försummelse.
Det räcker dock inte att ställa rätt diagnoser – de måste även prioriteras korrekt. Att inte rangordna diagnoser efter svårighetsgrad och högsta risknivå för patienten räknas också som försummelse. Har din patient andningsproblem men du väljer att fokusera på självkänsloproblem, har du misslyckats med prioriteringen. Även om båda är giltiga diagnoser, utgör andningssvårigheter ett omedelbart hot mot livet och måste åtgärdas före mindre akuta problem.
Att inte följa en läkares ordination kan utgöra grund för malpraxis om det leder till skada för patienten. Men att blint följa en ordination som du vet kan skada patienten är också försummelse.
Ett exempel: Läkaren ordinerar blodtrycksmedicin till en patient. Du noterar att patientens blodtryck ligger lite lägre än normalt, men eftersom det är dags för medicinen ger du den ändå. Patientens blodtryck rasar och han överlever knappt. Även om du följde läkarens ordination kan du fortfarande hållas ansvarig för skadan, eftersom du inte kontaktade läkaren och ifrågasatte ordinationen trots att du visste att den kunde orsaka skada. Sjuksköterskor har ett professionellt ansvar att agera som patientens säkerhetsnät.
Innan du ger en patient medicin eller utför en medicinsk åtgärd måste du vara helt säker på att du har rätt patient. Ger du oavsiktligt fel medicin till en patient för att du inte kontrollerat identiteten, och patienten kommer till skada, kommer du att hållas ansvarig.
De flesta sjukhus har rutiner för att undvika dessa misstag, exempelvis att be patienten uppgive sitt namn och personnummer samt att scanna ett armband med en kod som är unik för just den patienten. Dessa enkla rutiner kan förebygga allvarliga och potentiellt livshotande fel.
Många fall av försummelse beror på dålig planering och andra oavsiktliga misstagsbedömningar, men ibland vet en sjuksköterska att hon gör något fel och väljer ändå att fortsätta. Att ignorera en patient för att man inte tycker om personen, att vägra byta lakan efter att patienten haft en olycka för att man anser att det är undersköterskans jobb, eller att låta en patient ligga i fixering längre tid än rekommenderat för att det är bekvämare – alla dessa är former av flagrant, medveten försummelse.
Denna typ av beteende är särskilt allvarligt eftersom det strider mot både etiska riktlinjer och lagstiftning, och det leder ofta till de strängaste disciplinära påföljderna, inklusive indragen legitimation.
Hälsa och Sjukdom © https://www.sjukdom.online