Socialarbetare är mest kända för sitt fokus på individens förmåga att fungera inom samhället. Yrkesområdet uppstod ursprungligen ur behovet av social reform under svåra perioder i USA:s historia. Socialt grupparbete växte fram för att tillgodose både individuella och gruppbaserade behandlingsbehov i samhällsmiljön.
Socialt grupparbete är en form av socialt arbete där principerna från individuellt fallarbete och samhällsorganisering kombineras. Genom en gruppcentrerad process arbetar handledare för att möta de sociala dilemman som gruppen står inför, samtidigt som de tar hand om de psykologiska frågor som omger konflikten. Ofta arbetar eller bor handledarna inom samhället och upplever därmed själva de förhållanden som ligger bakom problemet. Handledarna fungerar vanligtvis som ett nätverk inom gruppprocessen och delar på ledarskaps- och stödroller.
Socialt grupparbete blev ett eget område när National Conference on Social Work erkände praktiken år 1935. I mitten av 1950-talet slogs området samman med National Association of Social Workers, men dess underliggande principer om individuell och social reform försvann gradvis inom den traditionella socialarbetarens roll. Medan behandlingen alltmer riktades mot individen förblev gruppmetoderna rotade i behovet av social reform och socialt ansvar.
Behandlingssyftet med socialt grupparbete syftar till att påverka flera nivåer inom gruppprocessen. Processen innebär skapandet av gruppnormer och en gemensam kultur. Grupperna är vanligtvis små och träffas ansikte mot ansikte inom ramen för samhället. Handledarna uppmuntrar deltagarna att dela sina personliga erfarenheter kopplade till de aktuella problemen. Varje situation där individuellt fallarbete är lämpligt är också en kontext där socialt grupparbete kan tillämpas. Det övergripande målet är att stärka gruppen och dess medlemmar så att de kan fungera som en samlande kraft i hanteringen av det aktuella problemet – liksom av framtida frågor när de uppstår.
Behandlingssyftet inom socialt grupparbete vilar på ömsesidig inkludering och ömsesidig respekt. När medlemmarna delar med sig av sina erfarenheter och hjälper varandra att lösa problem får de styrka av känslan av att ingen behöver hantera svårigheterna ensam. Genom detta lär sig medlemmarna att kommunicera om svåra ämnen samtidigt som de stöttar andra som går igenom liknande utmaningar. Frågor kring alkoholism, depression, sexuell dysfunktion, sorg och schizofreni är alla exempel på områden där den sociala gruppprocessen kan användas.
Behandlingssyftet med socialt grupparbete bygger på de stadier en grupp går igenom när den utvecklas till en sammanhållen enhet. De fyra stadierna i grupputveckling är bildande (forming), stormning (storming), normering (norming) och prestation (performing). Under bildandet börjar medlemmarna känna sig trygga i gruppen. Under stormningen kommer individuella problem och konflikter mellan medlemmar upp till ytan. Vid normeringen etableras gruppens kultur och medlemmarnas roller, vilket banar väg för att gruppen ska kunna arbeta som en sammanhållen enhet. Handledarna använder dessa stadier för att styra gruppen mot produktiva interaktioner och resultat. Konflikter ses inte som en källa till splittring, utan som ett verktyg för att leda gruppen mot en medveten utveckling av det aktuella syftet. Stadierna kan följa ett cykliskt mönster eller utvecklas linjärt från gruppens början till dess slut, beroende på medlemmarnas personligheter och förväntningar.
Hälsa och Sjukdom © https://www.sjukdom.online