Enligt Institute of Medicine är syftet med primärvården att tillgodose de flesta av patientens personliga vårdbehov och att bygga upp ett långsiktigt, förtroendefullt samarbete med patienterna. Primärvården utgör den första kontaktpunkten i hälso- och sjukvårdssystemet och fungerar som en bro mellan patienten och resten av vården.
Till primärvårdsläkare räknas bland annat läkare som arbetar inom allmän internmedicin, allmän barnmedicin (pediatrik), familjemedicin och preventiv medicin. Även läkare specialiserade inom obstetrik och gynekologi klassificeras ofta som primärvårdsläkare.
Primärvårdsläkare är utbildade för att upptäcka tidiga symtom på sjukdomar, ge patienter råd om screening och förebyggande hälsa samt identifiera tillstånd som kräver medicinsk insats. Till skillnad från specialistläkare ägnar sig en primärvårdsläkare i regel inte åt ett smalt område som onkologi, neurologi eller kirurgi – utan har en bred medicinsk kompetens som täcker många olika behov.
Primärvården började få större betydelse i USA under 1970- och 1980-talen, i takt med framväxten av så kallade health maintenance organizations (HMO). Patienter som var anslutna till en HMO behövde i allmänhet tillstånd från sin primärvårdsläkare för att få tillgång till specialistvård. Den senaste omstruktureringen av HMO-systemet förväntas dock bromsa tillväxten av primärvården i USA.
I USA finns det enligt vissa uppskattningar ungefär en primärvårdsläkare per 1 000 invånare. Efterfrågan på deras tjänster är konstant hög.
En av de viktigaste orsakerna till att antalet primärvårdsläkare minskar är den växande löneklyftan mellan specialistläkare och primärvårdsläkare. En kirurg kan exempelvis tjäna dubbelt så mycket som en läkare inom primärvården, vilket gör specialistbanan mer ekonomiskt attraktiv för unga läkare.
Hälsa och Sjukdom © https://www.sjukdom.online