Som svar på katastrofer, både naturliga och av mänskligt ursprung, har en specialisering inom området intensivvård vuxit fram. Katastrofomvårdnad handlar om beredskap och förberedelser för att möta samhällets omedelbara behov under och efter en katastrofal händelse.
Katastrofala händelser är extremt överväldigande för varje samhälle. Det handlar inte bara om den höga dödligheten. Skador på vägar, byggnader och elnät begränsar allvarligt en regions förmåga att agera. Ambulanspersonal, polis, brandkår och sjukhusens akutmottagningar blir överbelastade. Myndigheter översvämmas snabbt av förfrågningar om hjälp och annat akut stöd.
Intensivvårdssköterskans roll i dessa situationer kan omfatta ett brett ansvarsområde: medicinsk anamnes och fysisk bedömning, psykosocial bedömning samt remittering till psykiatrisk vård. Utöver att ge medicinsk behandling ger katastrofsjuksköterskor också emotionellt stöd till familjer, barn och äldre, och bidrar till att motverka ryktesspridning. De fattar snabba beslut om vem som ska behandlas först och måste ofta avgöra vem som ska få vård när förnödenheter är knappa eller har tagit slut. Deras första prioritet är dock alltid att behandla de gående sårade. Därefter kan de bistå andra sjuksköterskor och medicinsk personal efter behov.
Katastrofomvårdnadens historiska rötter finns inom militärsjukvården. Under större delen av historien har sjuksköterskor funnits på plats i krigstider och erbjudit stöd och tröst till dem som sårats i strid. Under Krimkriget samlade Florence Nightingale en stab av 38 volontärsjuksköterskor för att vårda sårade soldater. Soldaterna fick dålig vård på grund av den överbelastade medicinska personalen, förnödenheterna var knappa och infektioner utbredda. Tack vare sjuksköterskornas insatser minskade dödligheten, liksom förekomsten av infektioner. Många av de protokoll som då infördes kom senare att bli framstående förebilder inom hälso- och sjukvården.
På grund av händelser som jordbävningar, orkaner, tromber, bränder och terroristattacker är det viktigt att vårdpersonal är ordentligt förberedd. Utbildning i katastrofomvårdnad erbjuds idag på praktiskt taget alla nivåer, oavsett om det ingår i en undersköterskeutbildning eller ett sjuksköterskeprogram. Den kan även ges i form av fortbildningskurser för löpande uppdatering eller repetition, både traditionellt och online. Kurserna omfattar bland annat teori om grundläggande beredskap för katastrofala händelser, hur man utvärderar och prioriterar patientvård samt protokoll för förflyttning och evakuering. De tar också upp detaljer kring vård av gravida kvinnor och barn, behandling av offer för allvarligt trauma samt farorna vid biologiska eller kemiska katastrofer (FEMA:s All-Hazards-metod).
Formell utbildning i katastrofvård ger sjuksköterskor en universell metod att följa, oavsett miljö – sjukhus, klinik, krigszon eller vårdinrättning. Det stärker också deras självförtroende i förmågan att leda och organisera stora grupper av människor i kaotiska situationer. Som en del av insatsfronten blir sjuksköterskor genom bättre förberedelse bättre rustade att effektivt assistera och avlasta överbelastade medicinska team. I grunden kan det rädda många liv.
Frågan om kulturell känslighet blir allt viktigare, särskilt inom hälso- och sjukvården. Sjuksköterskor kommer i kontakt med människor av olika nationaliteter, traditioner och etniciteter, som alla har sin egen syn på sjukdom. Av denna anledning måste sjuksköterskor, särskilt de som arbetar med personer som drabbats av en katastrof, utbildas om vikten av respekt och känslighet gentemot personer från andra kulturer än deras egen. Detta ökar sannolikheten för att medicinsk behandling accepteras, hjälper patienten att återhämta sig snabbare och skapar dessutom förtroende mellan patient och vårdgivare.
Hälsa och Sjukdom © https://www.sjukdom.online