Perättiksyra är ett relativt nytt desinfektionsmedel som framställs genom att blanda ättiksyra och väteperoxid i en vattenlösning. Ämnet har använts inom livsmedelsindustrin för bland annat desinficering av slakterier, inom vården för sterilisering av medicinsk utrustning samt inom vattenrening.
Som desinfektionsmedel verkar perättiksyra genom att oxidera de yttre cellerna hos mikroorganismer. Både klordioxid och natriumhypoklorit ger oxidation, men i mindre grad än perättiksyra. Denna oxidation avaktiverar mikroorganismerna effektivt. Perättiksyra verkar även mot virus, bakterier, jästsvampar, mögel och sporer.
Perättiksyra hjälper dessutom till att förhindra bildning av biofilm – ett lager av mikroorganismer som växer på ytor i kontakt med vatten, exempelvis i vattentorn och cisterner.
Perättiksyrans effektivitet påverkas både av pH-värdet och av temperaturen. Ämnet är mest effektivt vid ett pH-värde på 7 och mindre effektivt när pH ligger mellan 8 och 9. Ju lägre temperatur, desto större mängd syra krävs: vid cirka 15 grader Celsius behövs fem gånger mer perättiksyra för samma effekt som vid cirka 35 grader Celsius.
Vissa desinfektionsmedel kan skada metaller och orsaka korrosion. Perättiksyra har dock en betydligt lägre korrosionsgrad jämfört med andra syrabaserade medel. En utvärdering av perättiksyrans effektivitet som publicerades i Indian Journal of Medical Microbiology visade att sterilisering med perättiksyra endast orsakade minimala korrosionsskador på tandvårdsinstrument.
Vissa sjukhus godkänner dock inte perättiksyra för alla medicinska instrument, exempelvis angioskop, operationsmikroskop och benflikar.
Oxiderande desinfektionsmedel är medel som genererar aktiva former av syre. Till dessa oxidanter hör väteperoxid och perättiksyra, och sådana produkter tenderar att bilda färre biprodukter än desinfektionsmedel med andra verksamma ämnen, som klor eller kväveföreningar. Färre biprodukter innebär att mindre mängd gifter släpps ut i miljön.
Vid vissa koncentrationer – 1 500 till 2 500 ppm (parts per million) – har perättiksyra visats vara cytotoxisk. Det innebär att direkt kontakt med celler kan skada både cellerna och deras DNA. Vid lägre koncentrationer, exempelvis 800 ppm, var denna effekt betydligt reducerad.
I praktiken är det dock endast personer som arbetar med perättiksyra och som är utbildade i hanteringen som riskerar att komma i direkt kontakt med ämnet i så höga koncentrationer.
Hälsa och Sjukdom © https://www.sjukdom.online