Förkortningen HALO står för High Altitude, Low Opening – på svenska ungefär "stor höjd, sen öppning". Det är en fallskärmsteknik som ursprungligen utvecklades för militärt bruk, där hopparen lämnar flygplanet på mycket stor höjd men öppnar fallskärmen på relativt låg höjd nära marken.
Vid ett vanligt civilt fallskärmshopp släpper man sig ofta från omkring 3 000–4 000 meters höjd och öppnar skärmen ganska snart därefter. Vid HALO sker hoppet i stället från extrema höjder – ofta över 9 000 meter (cirka 30 000 fot) – medan fallskärmen inte aktiveras förrän hopparen närmar sig marken. Resultatet blir en mycket längre fas av fritt fall, som kan pågå i flera minuter och täcka betydande horisontella avstånd.
Den långa frittfallsfasen gör att hopparen kan passera genom luftrummet under större delen av färden utan att bli upptäckt, samtidigt som den korta tiden under öppen fallskärm minskar exponeringen nära marken. Därför har HALO länge varit en viktig metod inom militära specialoperationer och underrättelseverksamhet.
Metoden har också blivit populär bland erfarna äventyrsfallskärmshoppare. Eftersom hoppen utförs på höjder där syret är tunnt krävs dock specialutrustning, exempelvis syrgassystem, samt noggrann planering och gedigen träning.
Hälsa och Sjukdom © https://www.sjukdom.online