Hospicevård är en form av omvårdnad som riktar sig till människor i livets slutskede. Fokus ligger på smärtlindring, att hålla patienten bekväm och att möta de emotionella och andliga behoven – utöver den medicinska vården. Målet är inte att bota sjukdomen, utan att ge patienten en värdig och lugn avslutning på livet.
Den brittiska läkaren Cicely Saunders räknas som grundaren av den moderna hospicerörelsen. Hon började sitt arbete med döende patienter på 1940-talet och grundade 1967 St. Christopher's Hospice i London – världens första hospice byggda enligt moderna principer.
Saunders ville skapa en specialiserad vårdform som såg var döende människa som en unik individ, inte bara som en patient. St. Christopher's blev förebilden för hospicevärlden över och byggde på idén att alla människor förtjänar värdighet, respekt och frihet från smärta i livets slutskede.
Kort efter grundandet av St. Christopher's började den schweizisk-amerikanska psykiatern Elisabeth Kübler-Ross skriva och undervisa om döendeprocessen och sorg i USA. Hennes banbrytande bok Om döden och livet (On Death and Dying) från 1969, där hon beskrev de fem sorgestadierna, fick enorm betydelse.
Kübler-Ross arbete förändrade synen på döden inom vården och kom att starkt påverka hur hospiceprogram hanterar patienternas emotionella och andliga behov.
1974 öppnade det första hospicet i USA, Connecticut Hospice i Branford, Connecticut. Kort därefter öppnade ett stort antal hospice runt om i landet, och rörelsen växte snabbt.
Idag finansieras hospicevård i USA genom Medicare och Medicaid, vilket gjort vården tillgänglig för miljontals människor. Varje år får hundratusentals patienter och deras anhöriga stöd genom hospicevård – ett arv som går tillbaka till Cicely Saunders pionjärinsats.
Hälsa och Sjukdom © https://www.sjukdom.online