Hur screenar vårdinrättningar patienter för näringsrisk?

Vanliga screeningverktyg för näringsrisk

1. Malnutrition Screening Tool (MST)

MST är ett enkelt screeninginstrument som används vid sängkanten i samband med att patienten tas in på vården. Verktyget utvärderar viktminskning, matintag och tecken på undernäring och ger poäng utifrån svaren. En högre poäng indikerar en större risk för undernäring.

2. Nutrition Risk Screening (NRS) 2002

NRS 2002 är ett av de mest använda verktygen i Europa. Det bygger på frågor om både allmänna och specifika kriterier:

• Allmänna kriterier: BMI, aktuell vikt och normalvikt.
• Specifika kriterier: sjukdomar, fysiologisk stress och nedsatt förmåga att äta.

Patienter som får en poäng över en viss tröskel löper risk att drabbas av undernäring och behöver därför en plan för nutritionell vård.

3. Patient-Generated Subjective Global Assessment (PG-SGA)

Denna metod kombinerar frågor till patienten med observationer från vårdpersonal:

• Patientfrågor: fokuserar på matintag, viktminskning och funktionsnedsättning.
• Observationer: muskelmassa, förekomst av underhudsfett samt eventuell vätskeansamling (ödem).

4. Mini Nutritional Assessment (MNA)

MNA används framför allt för äldre patienter och består av två delar:

• Del A: antropometriska mätningar, global bedömning och kostfrågor.
• Del B: bedömning av livsstil och medicinanvändning.

Poängintervallet är 12–30, och de som får under 17 poäng bedöms löpa risk för undernäring.

5. Subjective Global Assessment (SGA)

SGA är en detaljerad bedömningsmetod som utförs av vårdpersonal. Den omfattar sjukdomshistoria, fysisk undersökning, kostinformation samt eventuella laboratoriefynd.

Kompletterande screeningsmetoder

Laboratorieprov

Blodprover som serumalbumin, prealbumin och totalt lymfocytantal kan användas för att bedöma patientens näringsstatus.

Antropometriska mätningar

Här ingår mätning av vikt, längd, arm- och vadmuskelomfång samt beräkning av kroppsmasseindex (BMI).

Bedömning av matintag

Dietister eller nutritionister kartlägger patientens kostintag genom kostregister eller intervjuer för att få en bild av det faktiska intaget av energi och näring.

Fysisk undersökning

Vid den kliniska undersökningen kontrolleras tecken på muskelavmagring, hudförändringar och vävnadernas skick.

Funktionsbedömning

Bedömningen omfattar patientens förmåga att äta samt att klara av dagliga aktiviteter som har koppling till näringstillförsel.

Genom att använda dessa screeningverktyg och metoder kan vårdinrättningar effektivt identifiera patienter som löper risk för näringsbrist. Det möjliggör tidiga insatser, minskar risken för komplikationer och bidrar till en bättre hantering av den nutritionella vården.