Medicaid är ett statligt program som utökar sjukvårdsskyddet till underprivilegierade befolkningsgrupper genom subventioner, och programmet har expanderat kraftigt under de senaste decennierna. Utvecklingen av behörighetskrav och ersättningsnivåer för vårdgivare påverkar i hög grad tillgängligheten till både medicinsk vård och tandvård. Medicaid-ersättningarnas storlek styr hur många vårdgivare som väljer att delta i programmet samt omfattningen av de tjänster de erbjuder.
Höjda Medicaid-ersättningar är nödvändiga för att förbättra patienternas tillgång till tandvård. I delstater som höjer sina ersättningsnivåer väljer ett större antal tandläkare att delta i Medicaid-programmen. Tandläkare har i allmänhet driftskostnader som motsvarar 60 till 65 procent av de avgifter de tar ut. För att ersättningarna ska vara meningsfulla måste de därför åtminstone nå upp till denna nivå, vilket skulle innebära att deltagande tandläkare i princip går jämnt ut ekonomiskt.
När Medicaid-ersättningarna höjs över denna miniminivå för kostnadstäckning bidrar det avsevärt till att öka tillgången till tandvård i delstaten. I takt med att ersättningsnivåerna närmar sig de nivåer som privata försäkringsbolag betalar får alltfler tandläkare ett reellt incitament att erbjuda fler tjänster till Medicaid-patienter.
Utöver de vanliga och sedvanliga ersättningarna påverkas tandklinikernas nettointäkter också av den mängd pappersarbete som medföljer Medicaid-ersättningarna. Många tandläkare ger mindre vård till Medicaid-mottagare på grund av det omfattande administrativa arbete som krävs för att få utbetalning. Om den administrativa bördan för klinikerna minskar ökar därmed tillgången till tandvård, eftersom tandläkarnas nettoinkomst per timme från Medicaid i praktiken blir högre.
Hälsa och Sjukdom © https://www.sjukdom.online