De flesta läkare vill helst fokusera på sina patienter, men vården medför också nödvändiga administrativa uppgifter – bland annat medicinsk kodning, alltså processen där diagnoser och behandlingar tilldelas sifferkoder. En medicinsk kodare är utbildad för detta arbete, men för att resultatet ska bli korrekt krävs ett nära samarbete med den behandlande läkaren.
International Classification of Diseases (ICD) har sitt ursprung i Europa under slutet av 1800-talet och har använts i USA sedan år 1900. American Medical Association utvecklade kodsystemet Current Procedural Terminology (CPT) år 1966. De två systemen används tillsammans för att klassificera symtom, sjukdomar, undersökningar och behandlingar på ett enhetligt sätt.
När certifierade kodare och läkare arbetar tillsammans blir kodningen betydligt mer träffsäker. Eftersom dokumentationen utgör grunden för hela kodningen måste läkare vara noggranna och tydliga när de skriver patientjournaler. Korrekt kodning är i sin tur avgörande för fakturering, forskning och medicinsk utbildning.
En medicinsk kodare får aldrig gissa eller utgå från antaganden. Om dokumentationen är otydlig bör kodaren alltid kunna vända sig till läkaren för förtydliganden. Sådana kompletterande upplysningar kan leda till bättre ersättning från försäkringsbolag och andra betalare, eftersom koden då verkligen speglar den vård som utförts.
Ett väl fungerande samarbete mellan läkare och kodare sparar tid, minskar antalet felaktiga fakturor och säkerställer att journalen återspeglar vården på ett rättvisande sätt. Läkare som förstår kodningens grundprinciper – och kodare som vågar ställa frågor – skapar tillsammans högre kvalitet i både dokumentation och ersättning, vilket i förlängningen gynnar både patienten och vårdenheten.
Hälsa och Sjukdom © https://www.sjukdom.online