Medicinska kodare läser fysiska patientjournaler som innehåller anteckningar från läkare och sjuksköterskor samt patientens testresultat. Kodarnas uppgift är att omvandla denna information till korrekta diagnoskoder och i vissa fall även procedurkoder. Medicinsk kodning fyller två huvudsakliga syften: fakturering och statistik. Reglerna för medicinsk kodning säkerställer att arbetsprocesserna följs korrekt, så att all information förblir noggrann och pålitlig.
Den viktigaste regeln inom medicinsk kodning är att läsa patientjournalen och endast koda det som faktiskt står skrivet där. Även om detta kan låta självklart, stämmer det inte alltid överens med vad som verkligen gjordes under vårdtillfället. Läkare och sjuksköterskor glömmer ofta att dokumentera allt de gör i journalen, och enligt lag gäller att om något inte finns dokumenterat, har det inte heller utförts. Medicinska kodare får därför aldrig koda utifrån vad de vet eller antar att personalen gjort – något som i värsta fall kan påverka ersättningen negativt.
Medicinska kodare får under inga omständigheter ändra i patientjournaler. Däremot kan kodaren kontakta ansvarig läkare och begära en granskning av journalen, för att nödvändig information ska läggas till avsedd för journalföring – aldrig för ersättningsändamål. Exempelvis kan en viss procedur kräva att läkaren anger huruvida den var enkel eller bilateral (utförd på båda sidor). Saknas denna uppgift måste kodaren be läkaren klargöra detta i journalen.
För att lista diagnos- och procedurkoder i rätt ordning måste medicinska kodare kunna tolka patientjournalen korrekt. De behöver även förstå hur kodningen ska hanteras när orsaken till patientens besök hänger samman med ett befintligt tillstånd. Att koda för näsblod är exempelvis relativt enkelt – men om patienten samtidigt använder blodförtunnande läkemedel på grund av en hjärtsjukdom måste detta beaktas. Det blir ännu mer kritiskt om patienten lider av hemofili. Enligt reglerna ska den första koden alltid ange den specifika orsaken till besöket, varefter bidragande koder läggs till i prioritetsordning utifrån deras relevans.
Även om medicinska kodare inte formellt ska arbeta med debitering, påverkar deras kodning i praktiken hur vårdanspråk betalas ut. Slutenvårdsanspråk betalas baserat på diagnosgrupper, som beräknas utifrån ordningen på patientens diagnoser. Öppenvårdsanspråk betalas däremot ut beroende på relationen mellan diagnos- och procedurkoderna.
Försäkringsbolag sammanställer kodningsstatistiken för att beräkna hur mycket de kommer att betala för vårdtjänster på årsbasis. Statistiken används även för att identifiera trender i hälsan hos den befolkning bolaget täcker. Både statliga och federala myndigheter utnyttjar samma information för att utforma sjukvårdspolitik i stort – men framför allt gällande program som Medicare och Medicaid.
Hälsa och Sjukdom © https://www.sjukdom.online