Vad är ICD-9-koder? En komplett guide

Vad är ICD-9-koder?

ICD-9-koder används världen över för att klassificera patientdiagnoser. De anges vanligtvis med två eller tre siffror, ibland följd av en eller två ytterligare siffror efter en decimalpunkt – och i vissa fall inleds de med en bokstav. Systemet ger läkare möjlighet att inte bara redovisa den primära diagnosen, utan även alla andra sjukdomar och tillstånd som kan ha bidragit till patientens situation.

Koder som består av endast två siffror betecknar så kallade kirurgiska procedurkoder. Sjukhus och läkare får använda dessa i stället för CPT-4-koder eller andra vanliga procedurkoder, men för Medicare-deklarationer måste de officiellt ange vilken metod de använder vid inlämning, så att ersättningsanspråken kan hanteras korrekt.

ICD-systemets historia

Historien bakom ICD sträcker sig tillbaka till 1600-talet. Statistikern John Graunt skapade då de så kallade "London Bills of Mortality" i ett försök att kategorisera hur människor dog. Verket var långt ifrån sofistikerat – Graunt var ju ingen läkare – men det fyllde sitt syfte.

Först 1837, med William Farr, började sjukdomsklassificeringarna anta en mer formell struktur. Farr, som var medicinsk statistiker, lade grunden till de klassificeringsprinciper som dagens system bygger på. Trots att principerna inte var helt allmänt accepterade kom de att bilda basen för International List of Causes of Death.

1977 släpptes den nionde revideringen av ICD – därav namnet ICD-9. Världshälsoorganisationen (WHO) hade kommit överens om att revideringar skulle göras vart tionde år, och 1985 lämnades en begäran in om att skjuta upp nästa revidering till 1989. USA drog dock ut på implementeringen av ICD-10 länge; systemet togs slutligen i bruk där den 1 oktober 2015, medan de flesta andra länder redan hade övergått till det.

De två huvudklassificeringarna

Klassificeringen av sjukdomar och skador: Varje medicinsk ersättningsansökan måste innehålla minst en sådan kod. För kirurgiska ingrepp och slutenvård förväntas fakturorna innehålla flera koder, ordnade efter svårighetsgrad och betydelse för patientens diagnos.

Klassificeringen av procedurer: Dessa är de kirurgiska procedurkoder som nämndes tidigare. När de används ska de finnas med på alla anspråk som rör kirurgi, eller där ett kirurgiskt ingrepp kan ha utförts, exempelvis under en slutenvårdsvistelse.

Klassificering av sjukdomar och skador

Nedan visas det allmänna indexet över sjukdomar, i numerisk ordning:

• Infektions- och parasitsjukdomar (001–139)
• Tumörsjukdomar/neoplasmer (140–239)
• Endokrina, nutritionsrelaterade och metabola sjukdomar samt immunitetsrubbningar (240–279)
• Sjukdomar i blod och blodbildande organ (280–289)
• Psykiska störningar (290–319)
• Sjukdomar i nervsystemet och sinnesorganen (320–389)
• Sjukdomar i cirkulationsorganen (390–459)
• Sjukdomar i andningsorganen (460–519)
• Sjukdomar i matsmältningsorganen (520–579)
• Sjukdomar i urin- och könsorganen (580–629)
• Komplikationer under graviditet, förlossning och barnsängstid (630–679)
• Sjukdomar i hud och underhud (680–709)
• Sjukdomar i rörelseorganen och bindväven (710–739)
• Medfödda missbildningar (740–759)
• Vissa perinatalt uppkomna tillstånd (760–779)
• Symtom, tecken och svagt definierade tillstånd (780–799)
• Skador och förgiftningar (800–999)
• Supplerande klassificering av faktorer som påverkar hälsostatus och kontakter med hälso- och sjukvården (V01–V89)
• Supplerande klassificering av yttre orsaker till skada och förgiftning (E800–E999)

Klassificering av procedurer

Nedan visas det allmänna indexet över kirurgiska ingrepp, i numerisk ordning:

• Ingrepp och interventioner, ej klassificerade annorstädes (00)
• Operationer på nervsystemet (01–05)
• Operationer på det endokrina systemet (06–07)
• Operationer på ögat (08–16)
• Övriga diagnostiska och terapeutiska ingrepp (17)
• Operationer på örat (18–20)
• Operationer på näsa, mun och svalg (21–29)
• Operationer på andningsorganen (30–34)
• Operationer på hjärt- och kärlsystemet (35–39)
• Operationer på blod- och lymfsystemet (40–41)
• Operationer på matsmältningsorganen (42–54)
• Operationer på urinvägarna (55–59)
• Operationer på manliga könsorgan (60–64)
• Operationer på kvinnliga könsorgan (65–71)
• Obstetriska ingrepp (72–75)
• Operationer på rörelseorganen (76–84)
• Operationer på huden (85–86)
• Diverse diagnostiska och terapeutiska ingrepp (87–99)

Fakturering med ICD-9-koder

Varje ersättningsansökan måste innehålla minst en ICD-9-kod, oavsett om den lämnas in via formulär som UB-04 eller HFCA-1500, eller elektroniskt. Försäkringsbolag kräver ofta att ingrepp godkänns innan de utförs, och för sin bedömning behöver de både ICD-9- och CPT-4-koder. Det är därför viktigt att läkare anger så många relevanta koder som möjligt, eftersom det ökar chanserna att ingreppen blir godkända.